Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 16. Huru Ljungars flicka bebådade fru Ursulas undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16. Huru Ljungars flicka bebådade fru Ursulas undergång.
Sedan fru Ursula låtit sin styfdotter försvinna på
samma sätt som Birger förut blifvit begrafven i
Ljungars fängelser, flög ett mörkt och föraktligt löje öfver
den stolta borgfruns läppar. Hon tänkte ej på den
unga flickans sorgliga öde, hon begrundade blott livad
följderna skulle blifva af biskopens brutna lejdebref.
— Jag har nu tagit steget ut, sade hon till sig
själf. — Mellan mig och den öfvermodige prelaten
är nu uppenbar fejd på lif och död. Lyckligtvis har
jag makten på min sida, och den tjenst jag bevisat
danskarne är så stor, att kung Kristiern icke skall kunna
vägra mig hvadhelst jag begär. Det lönar visst mödan
att bråka så mycket för detta usla skogsnäste Högre,
högre skall jag stiga. Den dag skall komma, när jag
genom en konungs passioner beherskar norden...
— Norden? fortfor hon. Hvem säger att jag skall
nöja mig med herraväldet öfver dessa tre eländiga riken
af snö och kronor af is? Kung Kristiern skall för mig
vara endast ett trappsteg till kejsarens ynnest. Man
säger att i kejsar Carls rike går solen aldrig ned. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0364.html
