Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 16. Huru Ljungars flicka bebådade fru Ursulas undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gråt de svarta ögon röda!
Lyckostenen skall dig döda.
Sten af eld,
släckt och fälld!
Fru Tirsula, fru Ursula,
gråt de röda kinder gula!
Fru Ursula for med handen till sitt bröst och
betogs af förfäran. Borta var bröstnålen, borta den gula
stenen ... Hon ville knappt tro det ... hon sönderslet
sin svarta tröja, hon sprang till hörnskåpet, där hon
förvarade sina dyrbarheter, men smycket stod icke att
finna ... Ur stånd att längre uthärda gestaltens hånande
blickar, ilade hon ut.
I nästa rum mötte hon Kycklingen, fattade honom
bårdt i armen och fordrade af honom det förlorade
smycket.
— Du måste hafva det! Ut med sanningen, falska
byting! Du har länge haft lust till mitt smycke! Du
har stulit det!
— Menar gumor den gula stenen? frågade gossen,
hvars samvete slog honom.
— Ja. Hvar är han? Hit med honom!
— Jag har ej stulit honom. Jag hittade honom på
golfvet. Men det är så, att ... jag har lånat bort honom.
— Lånat bort honom? Åt hvem?
— Åt den unga drängen från Myllyranta, som
skulle blifva min ridknekt och som nu sitter fången i
hvalfvet. Han gaf mig i stället tillbaka mitt silfversvärd.
Var ej ledsen för det, gumor; du kan ju strax taga
stenen tillbaka, eller också skall jag plocka åt dig en
annan vid forsen.
— Hvilken orm har jag födt vid min barm!
utropade fru Ursula och grep så häftigt om gossens arm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0366.html
