Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin hemlighetsfulla inskrift. På andra
sidan viken är deu nyanlagda
Djurgårds-parken, från hvars branta berg inan
öf-verskådar hela den halfö, på hvilken
Helsingfors är belägen. Denna tafla
omgifves längst bort i fjerran af hafvet,
som utbreder sig för våra blickar.
Något skönare, mera upplyftande i naturen
skall mau icke finna så lätt i vårt land.
Härifrån berget ser Du äfven det gröna
baud, som liksom delar staden i tvenne
delar. Det är Helsingfors esplanader,
en anläggning som är för staden af
stort värde. Den midtersta af dem,
som tillika äfven är den största
håller för närvarande på att omplaneras
och fyllas för att blifva värdig att inom
en snar framtid kunna bereda plats och
med sina lummiga träd omhägna
hufvudstadens högsta och dybaraste
prydnad: Runebergs staty. Kring densamma
skola gammal och ung samlas och här
skola studenterne sjunga den älskade
sången „ Vårt land."
flugornas tacksamhet.
(En japansk saga.)
||fcpör många, många år sedan lefde i
|ä|U! staden Nagoya en man, hvilken
hette Kikutschi och som vid en bakgata
hade öppnat ett litet magasin för
ut-skänkning af „Saku-’ *). Kikutschi
hyste ett märkvärdigt deltagande för alla
lefvande varelser. Till och med när
flugor, såsom ofta hände, föllo ned och
domnade i sqvättarna, hvilka gästerna
qvarlemnat i sakukopparna, brukade han
omsorgsfullt uppfiska de drunknande och
beströ dem med kolpulver för att
sålunda söka upplifva dem. Detta
lyckades honom ofta, och glada flögo de
räddade sin väg. Vänner och gäster
hånade honom visserligeu hörför, men han
bekymrade sig icke om deras tal, utan
fortfor att följa sitt goda hjertas
ingifvelses
Åren förflöto, och lyckan gynnade
Kikutschi. Ilan flyttade till stadens
förnämsta gata, der hans saku-magasin
snart blef en omtyckt samlingsplats för
Nagoyas invånare. Men Kikutschis
utomordentliga framgång väckte
afundsjuka bland de öfriga saku-fürsäljarnc,
och en af desse, vid namn Yaki. beslöt
att störta den farlige konkurrenten.
Yaki rådslog först med sin hustru, och
denna — en af stadens giftigaste tun-
V Saku = rusgifvande dryck, beredd af ris:
risbr&nvin.
gor — började utsprida de skändligaste
osanningar oiu Kikutschi. Men all
heu-ues möda var förgäfves: ingen satte tro
till hennes ord, och den oskyldigt
förtalades rykte förblef obefläckadt. Yakis
och hans hustrus bat stegrades
derigenom ännu mera. De uppgjorde med en
bandit till yrket, att han skulle förgifta
Kikutschis hustru och sedan gömma
fla-s~kan med återstoden af giftet i den äkta
mannens hus, på det att misstankan för
mordet skulle falla på denne. De
hoppades att Kikutschi genom tortyr skulle
tvingas att påtaga sig brottet och
sålunda blifva dömd till döden.
Allt gick till en början efter deras
önskan: Kikutschis hustru dog af giftet,
misstankarna leddes pä hennes man, en
husundersökning företogs, och flaskan
ined giftet anträffades i en låda.
Kikutschi måste gå i fängelse och dömdes
till döden, ehuru ban, äfven under den
grymmaste tortyr, oaflåtet bedyrade sin
oskyld.
Det var en dyster, dimmig morgon,
då Kikutschi fördes ut till afrättsplatsen.
Den lifdömde befaldes att blotta hals
och nacke samt knäböja för att mottaga
det dödande hugget. Redan hade
bödeln lyft svärdet för att låta det
nedfalla på offrets nacke, när plötsligen
myriader flugor omgåfvo honom ocli
fullkomligt undanskymde Kikutschi. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
