Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—§• 54
föra dem till björnhålan. Länge stred
ban roed sig sjelf, men begäret efter den
utlofvade suinmau blef allt starkare, och
plötsligen uppsökte han jägarne och
förklarade sig beredd att utlemna
björnarna. Man afslöt en öfverenskommelse,
hvarigenom Hatschisuke utlofvade att
sjelf döda björnarna, mot att erhålla två
tredje delar af hudarnas penningevärde.
Dagen derefter begaf han sig åstad,
försedd ined en honingskaka och uppnådde
snart sina gästvänners bouiug. Bjönarna
betygade genom de lustigasto språng
och hopp sin glädje öfver att återse
honom, mottogo med tacksamhet haus gåfva
och förtärde den med god smak. Några
dagar senare upprepade Hatschisuke sitt
besök och hade äfven nu ined sig en
honingskaka, men denna gång var läcker
heten förgiftad.
Sagau förtäljer icke, om Hatschisuke
sof lugnt den följande natten; iuen
morgonen derpå stod ban vid hålan för att
skörda frukten af sitt nidingsdåd. Allt
var tyst — ingen kom emot honom.
När Hatschisuke försigtigt började trefva
sig ned i hålan, smifvado lian öfver den
gamla björnhonans döda kropp, och i ett
hörn lågo, likaledes döda de båda
ungarna. Jägarne, hvilka väntade i
närheten, infunno sig nu och framsläpade det
efterlängtade bytet samt öfverlemnade
Hatschisuke ät hans alltför sena ånger. Snart
tröstade ban sig likväl. Med de
penningar, han erhöll för sin skändliga gerning,
köpte ban sig ett större jordstycke och
en oxe.
Ett år hade förflutit, och Hatschisuke,
som kört in till Takeyaiua ined sild, var
borta från sitt hem. lians hustru jemte
begge barnen voro ensamma i huset.
Hustrun befann sig denna dag vid
mycket dåligt lynne. Intet arbete ville
lyckas för henne; oupphörligt gick tråden
af pä hennes väf. Då nil den lille
gossen äfven började gråta, skrek hon
förargad till sin dotter:
„Skiir af näsan på skrikhalsen, om ban
inte genast tiger!"
Flickan höjde på skämt en knif,
hvilken hon händelsevis höll i handen,
liksom ämnade hon åtlyda tillsägelsen —
men nu föll knifbladct, soiu endast satt
löst i skaftet, ned på gossens hals, och
innan modern lyckades» förbinda såret,
utandades det stackars barnet siu sista
suck.
Moderns vrede urladdade sig mot
flickan, så oskyldig denna är var till
olyckan. Hon fattade tag i en bredvid henne
stående, spade och mättade åt henne ett
slag, hvilket träffade hufvudet, så att.
dottern sjönk död till marken. Nu greps
IlatscbisukeS hustru af förtviflan. Ilur
skulle hon våga möta sin man och våga
visa honom de bägge barnens lik V Ilon
grät och slet håret af sig — ingenstädes
fans hjelp, ingenstädes tröst! Slutligen
blef hon lugnare. Hon lade liken på
bänken, kysste dem ännu en gång och
bredde ett täcke öfver dem; derpå gick
hon till stallet och hängde sig sjelf.
Under tiden hade Hatschisuke sålt sin
säd i Takeyama och anträdt återfärden
i den gladaste sinnesstämning, ty ban
hade gjort goda affärer. Det. var redan
skumt, när han anlände till sitt hem.
Mot vanan kom ingeu honom till mötes,
ehuru det var så sent, att man måste
redan länge hafva väntat honom.
Düds-tystuad herskade öfverallt. Darrande
inträdde han i sitt hus. I halfskyniningen
märker ban något beslöjadt föremål ligga
på bänken, lian rycker undan
täckcl-set, och de bleka ansigtena af hans
båda älskade baru stirra emot honom!
Liksom vansinnig stormar ban genom
rummen och ropar siu hustrus namn.
lian får ej svar. lians hustru är
försvunnen! Slutligen Anner ban i stallet
äfven hennes lik och störtar till marken
luud utropet:
,.Björnhonan och hennes ungar — min
hustru och mina bain!-1
PÄ sådant sätt blef Hatschisuke
straffad för sin o tacksamhet mot de
gäst-vänliga björnarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
