Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
—£ 94
Hon annars förs till lastens brant.
Men säljen soppan för en slant;
För intet bör ej någon lefva.
Det obiialda brödet blott
Är åldriges och sjukes lott,
Mins det, I döttrar utaf Eva,
Som blott för stundens lindring sträfva."
Helt ödmjukt, men ined suckan lätt,
Man gaf dt moralisten rätt,
Och gamla, unga damer många
I tjenarinnors skepnad då
På soppa bjuda mekkor grå, —
Hvad kraftfull spis med ljuflig ånga!
Till borden trängas rader långa.
Förbleknad, uti trasor klädd
G dr farfar böjd, af sonson ledd;
Der knäpps till bön små barnahänder;
Der stapplar sjukling vid sin staf,
En annan lägger kryckan af
Och sä de framgå, en i smler,
Af köld man hör dem hacka tänder.
Ack, når en varm och riklig spis
De finna här för ringa pris,
Får skumma blicken lif. — Men äfven
Det löjliga tar ut sin rätt. ..
Tre gummor tvingas till reträtt
Utaf en Simson, ej oäfven; —
Han saknar då ej kraft i näfven!
Bredaxlad, styf, med lugg som lin,
Med trubbnos och beslutsam min
Nykomlingen till disken tränger.
Visst sitter mössan på tre qvar t,
Belåtenhet dock uppenbart
I ögat lyser, när han svänger
En slant, soni mellan fingren hänger.
Med vemod tummar han om den . . .
Och med en suck den räckes sen
Åt delarinnan utaf maten.
Med vällust snusar hmi uppå
Den fylda skålen, — stryker så
Sig tyst om mun, ty den traktaten
Är ej för honom! Bort med faten!
Med slanten kommer kojans son
Nu att betala blott ett lån.
Af hungerns gam är han dock biten!
Men modigt, utan tvekan ju,
Han ger sin slant: — „tack nådig fru,
Stor tack for gäriga krediten.
Si, som förtjensten är sd liten!
Se här är alltihop, hvad jag
Var karl att skrapa hop i dag!
Det är ej mycket! — „Till all lycka
Förslår det att betala af
Hvad ni i gàr på förskott gaf."
Sd sagdt, sin slaid han ömt ses trycka
Och raskt sig sen frän stället rycka.
Han gör en skrapning med sin fot
Och vänder om förutan knot
Der fr än han kom, så styf i sinne.
I dörren sy>is gestalten höjd,
Af hungerns marter fåfängt böjd.
Han vet sig ha betalt derinne
Sin skuld såsom en redlig finne.
Ej efter pris han ser sig om
Med sjelfkär blick, tvertom, tvertom!
Ty häpen hör han nu en stämma
Som rörd dit ut till honom ljöd:
„Vänd om, tag soppa här och bröd!" —
Hur vär det? Nu kom han i klämma!
Han har sä svårt att sig bestämma!
Nog vill han ju, vasseratre!
Ha utaf soppans must — „men se . . .
— (Förlägen skrapning här bak öra:)
Nu är det sd på slantar brist,
Och på kredit han at ren sist . .
— „Min gubbe, vill du ej mig göra
Det nöjet att min soppa röra?"
Och bräddad skål med tårad blick
At Simson bjuds. Då får hans skick
En ädel prägel, ögat brinner.
Hvad mer om under tiggarns drägt
Hans hjerta slår, — af kungaslägt
Det är, när hjeltemod der finner
Sitt hem, och slika segrar vinner!
Så var min saga, vänner små, —
Helt sann, det må ni lita på!
Den lär att drägter ej förråda
Det inres halt. — Det fins förvisst
Ett något, mera värdt till sist! —
Ej skönhet, makt och glans, vi skåda,
I andens verld allsvåldigt råda.
A—i—a.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
