- Project Runeberg -  Ljungblomman. Illustrerad tidning för barn och ungdom / 1883. Andra Årgången /
19

(1882-1883)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-g- hj

Viil 10 års ålder glömmaB sorgerna Lustigt ;
Anblicken af tälten, lundsbygden och städerna
genom hvika jag reste, samtalet med min fars
vän, som ledsagade mig till 1’aris. ocb sjelfva
nöjet att resa, hade snart aftorkat minn. tårar,
och återstoden af vägen fulländades gladt.

Jag iulrädde i skolan, och der gjorde de nya
kamraterna, de obekanta lckarne, d.- oförutsedda
förströelserna att ett år, uppfyldt af arbete,
belöningar, återhållsamhet, promenadar ocb
pris, förflöt särdeles fort.

Man sade att jag var en god lärjunge, men
att min unga amerikanska lekkamrat något
inverkat nå mig, ty med lians insigter ocb
klokhet hade jag genom den jeinua sanimanvaren
med honom, tillika ärft lians olydnad, lians kàr
lek till spratt och skälmstycken, samt
isynnerhet en öfverdriften vårdslöshet beträffande andras
eganderätt. Jag skulle nog kunnat svara att alla
skolgossarna, mina kamrater, i detta häusende
bekände samma åsigt som jag.

Omsider slutades terminen, jag återvände
med en omutlig fröjd till hemmet åtföljd af min
fur, ocb öfverlemnade mig helt och hållet 5t
lyckan att fä omfamna mina dyra föräldrar,
livilka jag älskade ocb vördade.

Min kitro, lilla vän Jacqurs hade ej glömt
mig och hans smäkniugar åstadkommo bos mig
den största glädje. Hans närvaro förjagade
ögonblickligen miuuet af mina skolkamrater,
så mycket tycktes hos mig besannas uttrycket
att: den första vänskapen eger en kraft, hvilken
aldrig kan» jemföras mod dou som följer. Jaques
bade vuxit, ban hade blifvit stark ocb rask :
Jian hade i åtskillig» fall summa smak som jag,
ocb olyckligtvis den, att taga slit det som
behagade honom, isynnerhet for att tillfredsställa
en onödig glubskliet eller snàlbet, ty våra
föräldrar öfverhopade oss med allt hvad vi
önskade.

Var det fråga om att plundra en
fruktträdgård, hoppa öfver en bäck, eller att slå ned
nötter pa grannarnes fält. alltid voro vi färdiga
och klagomålen dröjde aldrig att framkomma
äuda till min fur, ty man visste genast att
Jaques och Alphous voro de skyldiga.

Min far var mild ocb god, men ban var
tillika - ocb ban bade rätt — af en obeveklig
strängbet i fråga om ärlighet ocb heder,
lian gaf ej ’genom nåjjot enda ord en mildare
färg St en handling at o^raunlagenhet, och
föl-honom var ett snatteri, huru litet det äu var.
en gerning af högsta atraffvardket. Att plocka
ett enda körsbär utan tillåtelse ifrån andras
träd, var enligt lians Åsigt en sllihl. Ordet var
strängt meu det var riktigt ocb sannt. Man
fattar ganska lätt hans vrede, dä ban emottog
klagomålen öfver våra ilbragder Jaques och
jag underkastade oss vart straff så ödmjukt som
möjligt, isynnerhet jag. ty Jaques:S natur var
alltid olydig och ostyrig; men snart började
vi på nytt. livad som högeligen förträtade mig
var, att jag alltid var den som straffades
alvar-ligast. Pä grund af min ålder som vida
öfversteg min unga lekkamrats, min intelligence, de
exempel af rättsiunighet ocb ärlighet, hvilka

sedau min tidigaste barudom aldrig felats mig
vände sig min far isynnerhet till mig för att
rätta mitt fel. Jag hade god tid att jemföra
min ställning med Jaqu6S’B — hvad mig
beträffade var min far obeveklig, ocb ofta såg jag
Jaques spriuga ocb leka med stor förnöjelse,
medan jag hölls inom l&s och bom uti kamiuareu
alt arbeta, utan att kuiina deltaga i hans glada
tidsfördrif.

Jag kände mig upprorisk emot hvad jag
ansåg en orättvisa, ocb afunden tog sin plats i
mitt hjerta; ofta bemötte jag hårdt och svårt
den stackars lille, som med smekningar
besvarade mttt dåliga lynne, ocb jag slutade med
att nära eu hemlig afund emot den arme
föräldre-löse, som tycktes mig bättre behandlad än jag,
hvilken bar samma namn som inin far.

Jag ansåg honom numera ej för annat än
en, som gjort intrång i mina rättigheter, ocb
från hvilken jag borde befria mig.

Jag var ej nog omensklig att söka förvilla
honom på någon långt utsträckt vandring, sft .jag
!’å detta sätt kunde bli honom qvitt, emedan
jag förutsatte att ban ej ensam skulle återfinna
vägen born: men jag yttrade tillräkligt högt. alt
det måhända vore det lyckligaste ßr oss — jag
ville sagt fir mig, — oui mun öfverlemnat vården
af hans uppfostran åt någon annan, och skickat
honom till någon uf de bildningsanstalter hvilka
för detta ändamål blifvit inrättade i åtskilliga
af Frankrikes städer.

Det var i denna elaka sinnesstämning jag
återvände till skolan, utau att jag ens vetat
omfamna Jaques.

Det år som förllöt lät mig glömma min barm,
och jag återkom för att tillbringa ferier med
vänskapliga känslor emot Jaques, som emottog
mig med, den bjertligaste glädje.

lian kysste mina händer, satte sig på mitt
knä, kastade sig kring iniu bals. ocb slösade
på mig alla möjliga bevis på den uppriktigaste
kärlek och hängifvenhet.

Stackars liten! hau var bättre än jag och
hau,hade ingen aning om det onda frö som
grodde i mm själ, ocb om det förturliga som
miua elaka passioner bade i beredskap för honom!

Jag lockade Jaques till några skälmstycken;
jag bade öfver honom ett välde hvilket jag
missbrukade genom att förleda honom att göra
illa, ocb jag måste tillstå att hau
beundransvärdt profiterade af min undervisning. Vi begge
kunde på tu man baud iuoin några ögonblick
plundra ett aprikosträd. lian kunde, tack vare
den vighet, den smidighet i alla kroppsöfningar,
dou skicklighet ocb slughet hvarmed naturen
begåtvat honom, att ej tala om hans lilla, smärta
liijur, klättra upp nå de bräckliga greuurue, ocb
stiga dit jag ej kunde, komma, hvarföre jag
oftàs betjcuade mig af houom för att tillfreds
ställa min snålhet.

Allt detta erkänner jag i dag, emedan jag
förbättrat mig; jag var suål, afundsjuk, olydig
och en tjuf; jag höll snart på att bli en mördare

Min far hade några år förut erhållit ett
präktigt päroulräd af eu särdeles rar och utvald
sort, hvars frukt uppnådde eu oerhörd storlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungblom/1883/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free