Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade misshandlat henne mer än vanligt,
tog jag ut Hezekiah ur buren och fäste
en nål vid hennes näbb, p& sådant sätt
att den blott stack fram ett litet stycke,
och satte heuue sedan in i buren igen.
Dick struttade genast fram till henne.
„Hvad, skulle det betyda", förmodar jag
han frågade „att hon sålunda iblaud
lemnadt buren utan hans tillåtelse?" Hezekiah
stannade icke och fick således ett hogg i
vingen, derpå ännu ett och tredje; men
så vände Hezekiah sig om och lät honom
smaka nålspetsen. Det var mycket
roligt att se. hur Dick hoppade i vädret
och med hvilken förvånad blick han
utbrast: ,.Hvad behagas? Hvad säger du?
Hezekiah ? Hezekiah!
Hezekiah fullföljde sin fördel. Det var
en helt ny känsla för henne att hafva
öfvermakten, och hon jagade honom derför
modigt rundt omkring burei;, till dess jag
öppnade dörren.
Men Hezekiah kunde icke alltid lefva
med en nål bunden vid näbben: för
husfridens skull skänkte jag bort henne till
en vän, och Dick tick lof att vara ensam
i sin härlighet.
Stackars lille Dick! En dag plockade
han ärter åt sig ute i trädgården, då
några pojkar skrämde honom, och ban Hög
bort. Förmodligen förvillade ban sig
och kunde icke hitta tillbaka; icke dess
mindre återsåg jag honom ännu en enda
gäng. .lag gick vägen fram i en allé
omkring en fjerdingsväg hemifrån, då
med ens en röst uppifrån ett träd ropade:
doktor, doktor! Hvad är det fråga om ?"
Det var Dick. Men en kråka tlög i
detsamma förbi och skrämde honom å nyo,
och bort flög han — för alltid.
I MORGONSTU N D!
~j}u lilla fogel, som sakta pickar
uppå min ruta i morgonstund I
O, jag förstår dig: (h till mig skickar
ett gladt: „välkommen ur sömnens bhntü!"
Jag är snart redo, min vän, ocli sedan
tillsammans ta vi en promenad.
Ja, ja, här har du mig allaredan,
lär nu mig sjunga en visa glad!
Lär mig att älska som du naturen,
lär mig så mycket, som Ja9 eJ ve,!
En insändare, kallande sig Electra skrifver:
Ärade Herr Redaktör!
hvilken synnerlig favör
Förtälj eti färd i den blå azuren,
som du ju känner! Säg vill du det?
Din fagra säng uti, nejden klingar,
och vid dess toner min känslas röst
Utbreder jublande sina vingar,
och jag förgäter båd sorg och höst...
O, du bevingande broder lilla,
haf tack! och kom ännu mången gång
1 morgonstunden att for mig drilla,
och lär mig dränka min sorg i sång!
Electra.
lände icke till min fromma,
om Ni uti Er „Ljungblonima"
röjde rum för dessa två
späda små, som knapt kan gå,
men som likväl fingo lif
under känslans tidsfördrif. —
Xoy Herr Redaktören finner,
den ej vågar, intet vinner —
och nu vågar ,,Strumpa blå"
Edert domslut fresta på: —
blir mitt öde papperskorgen.
tar jag arsenik i sorgen.
Hed. kan svara att de insända bidragen med
nöje intagas, ehuru det vore ännu kärkomuare,
om sådana på prosa, hvarpå större värde
sättes, komma Ljungblomman till handa. I
dagens nummer ingår en af verserna. Lilla
Electra kan derför vara lugn — ooh apotekareu
fàr ej någon förtjenst på arsenik.
Hel«ingpors Tkvckeri-Koi.ag (t). IIalonen) 18S3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
