Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-2- 34 s-
soin med ett, klingande ljud föll i
systerns knä. Skyndsamt lade denna den
underliga gäfvàn under sitt hufvud och
insomnade tungt efter dagens arbete.
Dagen derefter, när hon vaknade,
ville hon betrakta vanten nogare; men
hvem kan beskrifva hennes
öfverraskning, när hon fann (len fyld med idel
guldmynt- Innan sol gick ner, köpte
hon sig en präktig gård, och se n blef
det, förstås, lysning och bröllop.
u.
Gfuldvaggan.
^F^tt. par år efter den gamle konungens
2SfjÈ3i!: död strandade en stormig höstnatt.
ö^1*: ett fartyg utanför en ö i skärgården.
Fartyget, hade en kostbar laddning, bland
annat en mängd dyrbarheter, hvilka
tillhörde den nye konungeu och dem han
låtit hemta från sitt arfland. Det
dyrbaraste var dock en klenod, som en tysk
furstinna skickat till konungens gemål,
bestående i en liten vagga af rent guld,
rikt besatt med perlor och ädelstenar.
Såsom det icke var ovanligt den tiden,
ihjälslogo öborna det strandade fartygets
besättning, och sedan de utplundrat
lasten, borrade de skeppet i sänk, så att
ingen visste hvart det tagit vägen.
Bland presterna på ön var en vid
namn Kock. Denne fick af någon
anledning kunskap om brottet, men af fruktan
för de halfvilda skärgårdsborna vågade
han icke yppa hemligheten.
En tid efter det fartyget försvunnit,
kom en fiskare en dag till prestgården
ocli skänkte presten en dyrbar, skönt
arbetad spatserkäpp, som varit bland de
från fartyget röfvade sakerna. Kock
mottog gåfvan, och vare sig ban icke
misstänkte förhållandet, eller annars icke
In-ydde sig derom, meu när hau ett par
år seuare kom upp till hufvudstaden,
visade han sig ofta på gatorna med den
vackra käppen.
Händelsevis fick konungen en gång
se den och igenkände den såsom sin
tillhörighet. Presten menade väl, att.
det var hans rältfångua egendom, men
konungen visade sin rätt, i det ban
öppnade en hemlig gömma i käppen, i
hvilken låg instucken en rulle guldmynt.
Händelsen väckte uppmärksamhet, och
satte misstankarna å nyo i gång att
skeppet blifvit plundradt. Sjelf
underslapp väl Kock tilltal, men blef genast
förvisad från hufvudstaden.
Emellertid anstäldes nya spaningar
och dessa ledde till den upptäkt, att nämnda
guldvagga befunne sig hos en bonde. På
konungens befallning skickades genast
några soldater till ön för att häkta de
brottsliga och om möjligt skaffa reda på
klenoden: men befallningen hölls icke
hemligare, än att bonden fick nys om
besöket och skyndade att gräfva ned
vaggan i en utmark. Under länsmannens
uppsigt höllos undersökniugar här och
hvar i gårdarna, men när knektarna icke
funno hvad de sökte, lemnade de åter
ön ocli läto de angifne vara i fred.
Flera år derefter blef bonden sjuk.
När ban märkte att, ban låg på sitt
yttersta, efterskickade ban presten,
anförtrodde honom hvarest han had gömt
sitt rof, och bad att, så snart han var
död, presten ville låta uppgräfva vaggan
och återställa den till konungen. Men
knappt var presten utom gärden förr än
den sjuke ångrade sin öppenhjertighet.
Samlande sina krafter, kröp ban ur
sängen, smög sig med vacklande steg ut i
marken och gömde sin nedgräfda skatt
på annat ställe. Så fort. mannen var död,
infann sig presten för att fullgöra sitt
uppdrag; men huru han gräfde och
sökte, stod den gömda klenoden icke till
att, finna. I dödsstunden hade bonden
synbart ansträngt sig för att utvisa det
nva gömstället, men hans krafter voro
så medtagna, att ingen förstod hvad
ban sade.
Emellertid är man på ön än i dag
fullt, öfvertygad om att drottningens
guldvagga finnes der någoustäds och mången
har förspillt mycken tid ocli arbete för
att åter söka bringa denna dyrbarhet i
dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
