Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ENGELBREKT.
Forts, från N:o 4.
Sjelf väntade Rngelbrekt icke något stort af
denna "dagtingan". Han anade redan ett nytt
tiendtligt möte ocli det var väl i väntan på ett
dylikt, som lian sökte öppna en ny, mer
obe-Uindrad segelled öfver Telge. Rimkrönikan
berättar derom:
Medan de herrar den dagtingan hafva,
begynnte Engelbrekt i Telge irrafva:
han mente göra en graf så djup,
att inau skalle lara med skepp der ut.
Det kunde då iugeu gång hafva
ocli ingen kuude så djupt graf v a.
Denna gräfning gjordes der den gamla
segelleden fordom gick fram öfver Telge,
således något venster om den nuvarande kanalen;
den gick mellan sjöarne Maren och Saltsjön.
Den plats, från hvilken enligt sagan Engelbrekt
öfvervakade gräfningen, kallas ännu
Engel-brektsholm, och man visar ännu sträckningen
af den graf, som hau lät gräfva. Att öppna
någon verklig segelled måtte imellertid icke
hafva fullt lyckats. Märkligt är imellertid, att
Engelbrekt äfven är den förste bland Sveriges
kanalbyggare.
Imellertid hade rikshöfvidsmanneii äfven
tör-anstaltat om ett nytt möte i Upsala. Der
gjordes förtydligande tillägg, liksom uoter ocli
förklaring, till hvad rådsherrarne
öfverenskommit i Halmstad. "Det skall allom veterligt vara",
skrefvo de i Upsala törsamlàde, "att vi voro
till sammans annandag pingst 1435 och
Öfver-vogo Halmstads dagtingan, och vi lofva att
hålla deu på de vilkor, att konung Erik lofvar
antvarda slott ocli län enligt riksens råds råde
åt infödde svenske män och igenkallar
slotts-lofven åt utländingarue. Ocli är det så, det
Gud förbjude, att konungen ej vill göra som
här står eller att han vill annorlunda förstå
Halmstads dagtingan, di bindom vi oss till
samman med tro, ed ocli ära, att vi vilja värja med
lif och gods riksens frihet och lagbok och
aldrig derefter lyda konung Erik eller hjelpa
honom lönligen eller uppenharligen på något sätt,
ntan den som gör häremot, honom vilja vi
allesamman förderfva till lif, ära och gods’ och hålla
honom som en förrädare."
Till det utsatta mötet i Stockholm kom icke
konungen, fastän de der samlade herrarne länge
väntade på honom. Slutligen uppsattes [den 10
augusti) en försäkran, att, om konungen ej före
den 8 september kom eller skickade fullmäktige,
skulle Halmstads dagtingan ändå träda i verket.
Men samma dag uppsattes, också på Långholmen,
af mer allmogevfinliga herrar en skrift, deri de
lofvade för alla händelser biträda det beslut,
som under Engelbrekts leduing fattats i Upsala.
Först i böljan af oktober anläude konungen.
På vårfrudagen öppnades det aftalade mötet i
S:t Clara kloster och llyttades sedan till
l.I«’l-gelaudsbolmen. Här framlades allmogens
kla-gomål, hvilka inhålla en upprörande skildring
af de våldsamheter och orättvisor, sora blifvit
begångna, innan uppresningen gjorde ett slut
pä missbruken. Slutligen lofvade Erik att styra
land och slott med infödde svenske män, utom
Stockholms, Nyköping och Kalmar slott, hvilka
konungen förbehöll sig att få lemna ät danskar
eller normän; vidare att utnämna drots och
marsk samt efter riksens rätt tillsätta lagmän
och häradshöfdingar. På dessa vilkor blef
ban som konung åter erkänd. Enligt hans vilja
utnämndes Krister Nilson Väse till drots, på
herrarnes förslag blef Karl Knutsson ltonde
marsk. Genom dessa båda mäns utnämning
kom makten att delas mellan unionsvännerne
och de sjelfständige af herrepartiet.
Derpå afsatte konungen aen allmänt aktade
Kröpelin från befälet på Stockholms slott och
gaf det istället åt en dansk riddare, som hette
Erik Rönnov. Då detta skett, afseglade ban
(i början af november) från Stockholm. På
Nyköpinjr, Stegeborg ocli Stäkeholm insatte han
nya fogdar, som voro, om möjligt, ännu argare
och illvilligare än de förra; de voro ärelösa
röfvare och kyrkotjufvar, som ej aktade något
heligt eller lydde någon annau lag, än deras
egen vilja. På återvägen lät ban till ocli med
sitt folk bränna och sköflu på de svenska
kusterna."
Vid underrättelsen om dessa konung Eriks
löftesbrott och våldsamheter sammankallade
Eugelbrekt och Karl Knutson ett nytt riksmöte
till Arboga på nyåret 1536. Här blef Erik
ånyo afsatt och slotten fråndömda de
höfvidsman, som han tillsatt. På Engelbrekts förslag
satte sig herrarne genast i rörelse, med honom
och marsken i spttsen mot Stockholm. Ett
bud hade kommit frän stadens svenska borgare,
hvilka nu fruktade att se förnyade de
våldsamheter, som tyskarne på Albrekts tid öfvat. Med
svårighet och ej utan att bruka våld blefvo
Engelbrekt och marskeu insläppta i staden: men
slottet tillslöts för dem och satte sig i
försvar-tillstånd. Det öfvereiiskoms nu, att marsken
och Erik Puke skulle <ivarstanna för att
belägra Stockholms slott, medan Engelbrekt drog
till Nyköpiug tör att derur utdrifva konungens
nye fogde.
Så anart Engelbrekt aftågat fr&n Stockholm,
lade kerremaunapartiet under Karl Knutssons
leduing mer tydligt sina syften i dagen. Det
ville lösgöra sig från konungen; men det ville
på samma gång också nedböja allmogen, samt
hålla Engelbrekt från makten. Under
förevändning att lättare kuuna bedrifva fångarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
