- Project Runeberg -  Ljungblomman. Illustrerad tidning för barn och ungdom / 1883. Andra Årgången /
56

(1882-1883)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

Ett annat litet drag af Tommy kunna
vi icke heller underlåta att berätta. Då
Tommy cn dag var ute och åkte med
sin matmoder, var han nog oförsigtig att
hoppa ur vagnen innan den stannade,
hvarvid hans ena ben blef öfverkördt och
afbrutet. Benet blef spjeladt och
Tommy vårdades äfven i öfrigt mycket väl,
så att ban efter någon tids förlopp blef
fullkomligt åtcrstäld. Hans husbonde,
soin under tiden vistats på resor
utomlands, återkom kort derefter, och sedan

Tommy visat sin stora glädje öfver
återseendet, började han att hoppa på tre
ben, gnälla smått och se helt.
nedslagen ut. Husbonden frågade då sin fru,
hvad som gick åt Tommy hvarpå hon
berättade Tommys olycksöde, öfver
hvilket herrn yttrade sin ledsnad, samt
klappade Tommy, visade honom sitt
varma deltagande. Tommy var nu åter glad
och belåten, sedan ban väl fått delgifva
husbonden sitt missöde samt röna bevis
på hans deltagande.

Tonen från höjden.

GX77oder, hörde du ej lelången,

Som ur klockans hjerta gick;
Det är sahbath visst derute,
Den som ock der vara fick."

Liten Aina blek och mager,
Bäddad mellan lakan två
Nyss ur feberslummer vaknad
Spörjer älskad moder så:

„Sabbath är det ej derute,
Tg ej klockans ljud jag hört,
Kavske ifrån högre rymder
Något hit en hvishnng fört.

Kanske var det någon engel,
Som mol liten Aina log
Och från hennes barm för alltid
Hvarje strid ocli smärta tog."

„Ja helt visst det var en engel,
Se han än vid bädden står
Och i himlarena ögat
Leker klar en silfvertår.

Se han vinkar, får jag följa.
Får från dig dit bort jay gå,
Dit, der städse samma toner
Skola Ainas öra nå?

Kanske att ock jag kan sedan
Fara för att hemta dig,
Leda dina fjät härnere
På en annan, bättre stig."

Matta öga slutas sakta,
Barnens suckar tyna af,
Och en friköpt ande sväfvar
Fjerran öfver tidens haf.

H. L.

CHARAD, p—

Mitt första med sin tupp (ill ingångsspråk
Är barnets buse ren i lifvets början.
Och Gud må veta att ni mycket bråk
Allt framgent får små vänner, af ilen smörjan.

Mill andra är en liten kommunist
Som lefver sorglöst uppå andras goda.
Den lilla gynnarn vet af ingen brist
När ban bar byggt cig boningsbus med list
I din paltå, der minst du kan förmoda.

Milt hela sitter ofta med pince—nez.
Och är konfys med tafatt skick och miner.
Som högsta böns i korgen kan du se
I klassen honom ofta — Stundom skiner
Ett månsken der ban borde haft tupë.

a—i—a.

Mitt forsla sägs när „sista paret ut"
Vi leke gladt och benens muskler spänne.
Uppå mill andra vandrar mången stut
I bland på fyra ben, iblnnd på tvenne.

Mill hela, lätt på foten som Merkur,
Står nitiskt uti tjenst hos tidningspressen,
Det är en hvarje morgon sedd figur
Som kastar pappersblad i din tambur
flvaraf du kan bli både glad och ledsen.

Helsingfors Tryckeri-Bolag (D. Halonen), 1883.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungblom/1883/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free