Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-■g- 78
I vårt moderland Sverige utkommer
en liten tidskrift för skola och hem, soiu
heter ..Sveriges ungdom". Tidskriften är
förtjenstfull och innehåller ofta flere vär-
defulla saker. Vi taga oss friheten att
i dag låna derur följande lärorika
uppsats:
VÅR LIFSVERKSAMHET.
När vi blicka omkring i naturen, finna
vi öfverallt lif och rörelse. Den hvila,
som stundom inträ-der, är af kort
varaktighet och vanligen mera skenbar och
ytlig än verklig. ifrån de glänsande
verldar, soin i regelbundna banor kretsa
omkring i verldsrymden till de lätta
damkorn, som bäras bort af himmelens
vindar — ifrån oceanens väldiga böljor till
den på blommans kalkar glittrande
daggdroppen — ifrån den åldriga cedern på
Libanons bergshöjder till det ur jordens
hulda moderssköte uppspirande grässtrået
— ifrån det ståtliga lejonet och den
kraftiga elefanten till den tröga masken och
idoga myran — öfverallt är der lif och
rörelse, utveckling och framåtskridande.
Intet långvarigt, om ens något
stillastående gifves.
Hos menniskan gör sig denna naturens
lag också gällande. Behofvet af arbete
och verksamhet är enligt bibliska
skapelsehistorien icke någon förbannelse eller
syndens följd, utan tillhör menniskans
vilsen. Så snart menniskan blifvit
skapad, gaf Gud henne i uppdrag att odla
lustgården; ban förelade henne genast ett
arbete och gaf henne ett mål för sin
verksamhet, och detta Guds bud om
arbete var såsom alla hans bud uttrycket
af det för menniskans sedliga bildning
och sanna .lycka nödväudiga.
Hvarje sak har sin bestämda plats och
tjenar till ett visst ändamål. Hos hvarje
ting linnes något individuelt och säreget,
som gör, att ingenting annat kan
fullkomligt ersätta det. Så har också hvarje
menniska en särskild kallelse och
uppgift. Hennes säregna skaplynne och
uppfostran, hennes anlag och fallenheter
gifva henne en egen mission att utföra.
Hvarje menniska är skapad för
någonting, tnen ingen är skapad för allting.
Vilja vi blifva lyckliga i lifvet, gäller
det att se efter, hvar vår plats är, samt
troget söka fullgöra den uppgift, vi anse
oss hafva fått. Den sysslolöse och
lättsinnige kan väl komma undan med att
göra mindre, men den gudomliga
rättvisan låter detta lilla förefalla honom hårdt,
tryckande och ledsamt.
(Forts.)
PÅ EN ENDA DAG.
Sanu berättelse.
1.
Högt uppe i Finlaud, vid Kciteles
grönskande strand, stod en liten stuga. Der
bodde en fattig torpare med sin hustru
och tvenne frodiga barn. En präktig
ko, ett par glädtiga gettar och en liten
katt voro deras enda, men för dem nog
stora rikedom. De voro nöjda med sin
lott och önskade sig ingenting bättre.
Mjölkade kuddan dugtigt, så att
gumman om söndageu fick grädde till sitt
kaffe, som odlades på egen åkertäppa,
och hade gubben tillräckligt med
tobaksblad, också från sin egen åker, till sin
lilla masurpipa, då voro de lyckliga.
Ja, ingen kan vara lyckligare än den
som är nöjd med sin lott. Men huru
många äro det? Skulle alla menniskor
vara nöjda med det de ega och hafva,
vore verlden ett fullkomligt
lycksalighetens land. Så är det tyvärr icke.
Det var en skön Julimorgon. Ehuru
ännu icke solen hade höjt sig öfver
bergen derborta på andra sidan sjön, voro
redan torpargubbeu och torpargumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
