Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-fr 90 <è-
En liten gosses äventyr pä nyårsqvällen.
Saga af Rafael Hertzberg.
Ett stycke från vägen, just vid den
stora skogens bryn, står ett torp Det
står der helt enstaka: åtminstone en half
mils väg är det till närmaste by. När
man en vinterafton far der förbi, har
man svårt att urskilja det bland träden
och stenarne; det är nemligen så lågt,
att drifvorna på taket nästan kunna
räcka hand ät drifvorna, som hopat sig
omkring torpet. Men får man en gång
syn på den lilla boningen, så ser den
riktigt varm och inbjudande ut, der den
ligger bäddad likasom i högar af
mjukaste dun, och genom fönstren strålar
så vänligt det röda skenet från brasan,
som flammar på dess spis. Och om man
från kölden, rimfrosten och stjernorna
derute trädde in i kojan, så blef man
helt angenämt öfverraskad af den
trefnad, som rådde derinne, så mycket mer,
som man ej èns behöfde sakna det, som
ute fröjdade ögat: den glittrande
rimfrosten och de klara stjernorna.
Rimfrosten fans på fönstrets fyra små rutor,
på hvilka den ordnat sig till blommor
och träd; de glimrade förunderligt
vackert i eldskenet; och stjesnorna
åter-strålade ur de stora blå ögonen, med
hvilka torpets lilla genius, en rask gosse
om tio år, blickade mot den
inträdande.
Den glada julen hade nyss gästat
palats och koja, och det lilla hemmet i
skogsbrynet hade ej heller blifvit
bort-glömdt. Tidigt på julmorgonen hade
gosseu fått följa med de andra till
kyrkan. Han hade Utan knot stigit upp
midt i natten och utbytt sin varma säng
uiot pappas knä och fällarna i släden.
Hau hade ropat hopp! hopp! åt hästen,
nickat godmorgon åt alla, som de foro
förbi, och försökt räkna huru många
eldsken, man kunde se från torp och
gånlar vid vägen, men blandade sig
e-mellan trettio och fyratio; och hvad som
var märkvärdigast, han visade ej den
minsta rädsla på kyrkobacken, ehuru
hvimlet af hästar och folk var så stort,
att det var ett riktigt underverk, att
ingen blef ihjelkörd. Och inne i kyrkan
hade ban fröjdat sig åt de många ljusen,
som brunno vid ändan af hvarje bänk, i
kronorna, på predikstolen och
altarkran-sen; med undran hade ban lyssnat till
orgorna och sängen, men klarast och
vackrast, så tyckte ban, ljöd hans
moders röst öfver de andra. Och när
presten började sin predikan, satt ban helt.
tyst och stilla och hörde, hurusom, dä
mörkret var som störst, en stjerna gick
upp i österlandet och spred öfver jordens
länder och folk ett. ljus, som aldrig
mera skall slockna och huru man derför
nu i Guds hus hade tändt ljus vid ljus
och huru ingen boning fans så ringa och
fattig, der ej ett ljus lyste, för att
sålunda på jnlqvällen inviga densamma till
en Herrans helgedom. Och när ban
sedan kom hem igen, ljödo bjellerklangen,
hästtrafvet, orgeltonerna, sången och
predikantens ord omhvarannat i hans öron,
och de följande nätterna drömde han om
idel julljus och högtidsklädda, brokiga
folkskaror, frustande hästar och i fjerran
glimmande eldsken.
II.
Emellertid gick julen förbi och nyåret
kom. På morgonen af årets sista dag
hade vår lille hjelte med en resande fått
fara till byn för att leka med de andra
barnen, och i skymningen tågade han
med raska steg hemåt. Kölden bet i de
runda kinderna och strödde rimfrost i
håret, och under fötterna knarrade den
frusna snön. Men gossen var vid godt
mod och vandrade med händerna
instuckna i sina nya grauna yllevantar
belt trygg sin väg framåt. Men qvällen
blef ailt mörkare, och ännu syntes ej
det vänliga skenet från hemmets fönster.
Gossen började slutligen blifva ängslig
till mods. Himlen mulnade och den ena
stjernan släcktes efter den andra.
Rundtomkring honom stod skogen så tyst, så
så hvit, så hemsk. Det föreföll honom,
der hau vandrade under granarna, som
om han gick i en stor kyrka: stammarna
voro pelare, de täta kronorna taket, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
