Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FOK USGKAHLAE.
17
mitt löfte, men det kalla regnet, nu uppblandadt med
snöflingor, som slogo mig i ansigtet, återkallade minnet
af det stackars frusna barnet i gatbörnet, ocb jag
påskyndade mina steg, fullt besluten att föra benne
till sitt hem och derunder kanske skaffa mig sjelf ett
äfventyr.
Hon satt verkligen ännu qvar, men ljuset i lyktan
var släckt och hon sjelf troligen insomnad, ty hon var
nu alldeles tyst.
Emellertid kostade det mig mycken möda att få
henne från det dyrbara bordet och stolen, som hon
nödvändigt ville att jag skulle släpa med mig, och
först efter många upprepade försäkringar, att jag skulle
taga hela ansvaret på mig inför den fruktade morfar
och ersätta honom sakerna, ifall han icke fann dem
på sin plats, kunde jag förmå henne följa mig. Yi
vandrade nu åstad i smutsen, och som den tunga, gamla
paraplyn och korgen ännu mer fördröjde det arma
barnets gång, hvars fötter, till hälften bara, voro stela
af köld, sa tänkte jag öfvertala henne att lemna äfven
detta. Men härtill kunde hon omöjligt förmås, och
först efter en ganska långsam vandring stannade vi i
djupa mörkret af en portgång.
Yi hade gått Kåkbrinken uppför och vändt in på
Prestgatan - denna smala, mörka och ständigt smut-
siga gata, som med fullt skäl har ett sa dåligt renommé,
att kanske icke en enda af Stockholms eleganta damer
någonsin satt sin fot på dess af alla möjliga orenlig-
heter slippriga stenar.
Det var vid början af en gränd från denna gata,
som min lilla följeslagerska stannade och steg uppför
de tvänne ojemna stenarne, hvilka utgjorde trappan
till ett högt gammalt hus till höger.
Här fanns ingen port, utan vi fördjupade oss obe-
hindradt i en lang, smal och mörk gång, hvars ojemna
stenläggning och oförmodade trappsteg upp och ned
kommo mig att snafva vid hvarje steg. Några trappsteg
förde oss ned på en gård och åter in i en mörk gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
