Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FÖR UNGKARLAR. 19
.
bevärdigade oss icke med annat svar an en sömnig
grymtning.
"Se, jag skall säga herrn, att hennes man ar en
sådan fyllbult, mycket värre an morfar, och ofta nar
han kommer hem och hon inte har någon mat åt
honom, sa kör han ut henne i fyllan, och då får hon
sitta här ute på vinden öfver natten, och det kan då
göra detsamma, för det ar just inte bättre inne hos dem."
"Nå, har ni bättre inne hos er då?" sade jag,
halft leende åt hennes munvighet och åt min egen
kuriösa belägenhet.
"Ah ja, det förstås att vi få ha det ordentligt,
efter vi hålla nattlogi för ungkarlar."
"Ah, det var ypperligt, man kan säga att ni valt
en förträfflig lokal," sade jag, helt naturligt utbristande
i ett högt skratt, som i förening med de fortsatta slagen
af paraplyn mot dörren verkade att det innanför blef
ljus, som lyste mot oss genom de stora springorna och
ett stötande ljud hördes, liksom om någon stödd mot
en kapp nalkats dörren.
"Herre Gud låte inte morfar vara full, för jag-
hör hans träben stöta sa hårdt mot golfvet," hviskade
flickan och tryckte sig ovilkorligt in till mig, "då slår
han ihjäl mig; herrn ska kalla honom herre, for han
har varit skeppare, annars blir han ond."
Dörren öppnades i detsamma, och en reslig gubbe,
hvars gestalt, ännu fullkomligt kraftfull, kunde väl
ingifva respekt hos andra an barn, syntes på tröskeln.
"Din satans unge," började han sin inbjudande väl-
komsthelsning, då åsynen af mig kom honom att tvärt
tystna och lät den lilla flickan helt hastigt tränga sig
in i rummet, lemnande mig att presentera mig sjelf.
"Hvem ar herrn ? och hvad vill herrn ?" frågade
han, under det han lyste på mig med ljusbiten, som
han höll mellan fingrarne, och beskådade mig från
hufvud till fot.
Jag gjorde på samma sätt med honom, fast mera
obemärkt. Det var en ovanligt vacker gubbe, kladd
i en trasig sjömanskavaj, och, som det tycktes, alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
