Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DAGDRIFVERLER OCH DRÖMMERIEE.
på ett hof. När grefvinnan red ut ibland på sin svarta
häst - han hette Jason och hade hen sa fina som
ett rådjurs och en hals och en bringa och ett par ögon
sa vällustiga och sa eldiga - som grefvinnan bru-
kade saga - och näsborrar tunna, rörliga, ljusröda och
mjuka som sammet, och det hvita skummet lag som
snötappar vid de purpurröda remtygen - då tyckte
man sannerligen, att skönare djur aldrig burit skönare
börda. Jag ser grefvinnan för mig, hon var som en
drottning, och hennes ögon blixtrade under skärmen
af den svarta kastorhatten, som stjernor, och hennes
langa sammetsklädning släpade nästan på marken; ja,
nog var hon vacker, det ar visst, och sa tyckte också
hela raden af förnäma herrar både från Skåne och
Danmark, hvilka följde henne, som en uppvaktning;
men jag tyckte att Elna i sin yllekjol var skönare
ändå. En dag då det var mindre främmande an vanligt
och hästarne voro framförda till trappan af slottet,
stod jag i förstugan med baronens ridspö, handskar och
hatt som vanligt^ för att lemna honom då han kom ut.
Jag hade nyss klädt om honom och han hade gått in
i grefvinnans rum. Det dröjde emellertid mycket länge.
De andra herrarne voro redan ute på borggården och
stodo pratande tillsammans i en flock, hästarne började
bli otåliga, de stegrade sig, skrapade upp sanden om-
kring sig, och stalldrängarne hade svårt att hålla
dem, men ännu syntes icke grefvinnan och baron till.
Ändtligen slogos dörrarne upp och grefvinnan kom ut,
men hennes ansigte var blekt och lapparne samman-
pressade som af den högsta vrede; baron syntes bakom
henne med en uppsyn, som mera vittnade om missnöje
och dåligt lynne an något annat. Just som hon gick
öfver golfvet, tappade hon sin näsduk, jag skyndade
fram, upptog och räckte henne den.
"Hon stannade, såg skarpt på mig, beskådande
mig från hufvud till fot, och nickade vänligt då hon
mottog näsduken.
"Jag följde dem ut och såg grefvinnan med några
ord aflägsna baron, som brukade hjelpa henne upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
