Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jf! ’
40
DAGDBIFVERIER OCH DEOMMEEIEE.
aldrig sett mig annat an fint klädd, kantänka, och
ville liksom inte kännas vid sjömanskavajen. Af honom
fick jag veta att grefvinnan straxt efter mitt försvin-
nande rest Jill sin man i Köpenhamn, och våren
derpå fått en liten fröken, och att herrskapet håda voro
resta till ett utländskt bad, och blott lilla fröken med
sin guvernant och sin betjening var hemma. Jag gick
fram och såg på den lilla flickan, som var en förnäm
fröken . . .jag ville ha tagit henne i famnen .. ."
Gubben tystnade tvärt och stirrade framför sig,
likasom han ännu i verkligheten sett det lilla barnet
i den granna vagnen. Slutligen for han med handen
öfver ögonen, rätade upp sig och fortfor i en helt
annan ton:
"Ja, det går underligt till här i verlden. Jag for
min väg igen, och nu sa frågade jag inte efter det
gamla kalla Sverige för två styfver; intet hem hade
jag der och inga anhöriga. Jag tog hyra af hvem
som betalte bast, seglade på alla haf, babblade alla
språk och söp och slogs på alla verldens krogar, för-
tjente mycket och lefde upp hvar skilling när jag kom
i land, hade många äfventyr, som nu ha rört ihop sig
i ett virrvarr för mitt minne, och vågade lifvet väl
hundrade gånger både på land och vatten, hade hvar-
ken reda på ar eller dagar - för ser herrn, när en
seglar rundt omkring jorden och solen går upp när
hon skulle gå ner, och det ar stekheta sommaren när
det borde vara vinter, sa blir en allt en smula hvimmel-
kantig och har min själ inte lätt för att hålla reda på
jul och påsk och sådant der. Först några ar for jag
med en engelsman, som förde frakter ifrån Havanna
till London.
Der råkade jag i lag med en ostindiefarare, hvil-
ken öfvertalade mig att följa med åt det hållet; jag
tyckte det kunde ock gå an, och kom till en stad-;som
heter Madras; men der sken solen an hetare; jag
trodde hufvudet skulle spricka på mig, och fick en
satans feber, som nära nog tagit döden på mig, samt
sa länge att briggen for sin vag och jag blef qvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
