Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!r<m ’
:,;..’r i
DAGDK1FVERIER OCH DROMMERIER.
for Lena, när hon gick att hemta betalningen for
henne.
På detta sätt blef den stackars ungen liksom lite
tanig och tordes knapt tala en gång, och då hon sedan
’kom i tjenst på krogen, sa tyckte hon det var ett
riktigt himmelrike, ty hon fick åtminstone äta sig mätt,
och deraf blef hon också lite klokare, men underlig
var hon anda i all sin dar.
Ibland tyckte jag hon var klokare an annat folk
och ibland var hon för eländigt dum, grät och pep
och blef rädd för allting och var riktigt tråkig och
ful till på köpet; och hade hon inte haft sådana be-
synnerliga ögon, sa hade jag väl aldrig kommit i be-
kantskap med henne; men de voro sa klara och anda
ängsliga, att jag icke kunde låta bli att liksom ömka
mig öfver henne, och sade några vänliga ord åt kräket,
men inte var det min mening att hon skulle bry sig
sa mycket derom.
Nå emellertid sa trodde hon att jag höll af henne,
och fattade en sådan förgrufvelig kärlek till mig, sa
jag icke kunde slippa henne. Hon ville vi skulle gifta
oss, och när jag icke ville, sa bad hon att åtminstone
få flytta till mig. Det var just inte i min smak heller,
men jag hade- inte hjerta att säga riktigt nej, och sa
en vacker dag kom hon med alla sina tillhörigheter
hoplagda i ett knyte, och sedan sa lefde vi tillsammans.
Det hade väl gått an, men pengarne voro slut,
vintern började och det blef svårt att lefva; intet
arbete kunde jag få, och visste icke hvad jag skulle
ta mig till. Lena förtjente väl lite med att bära
vatten och hjelpa en tvätterska i gården, der vi "bodde,
men det förslog icke långt; jag sålde min klocka och
mina kläder och hade sedan icke flera tillgångar, och
sa kan jag inte neka till, att jag fått en sådan vana
med grogg, ’att jag omöjligt kunde vara det förutan,
och som jag hade ledsamt och icke kom mig att göra
något, sa hände allt att jag drack mer an jag talte, i
synnerhet i sällskap med andra sjögastar, som också
gingo sysslolösa på landbacken öfver vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
