Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kände då icke fru S., det är ett år sedan, hon var
kommen hit och gift – jag fixerar henne, hon
småler och vinkar helt tydligt åt mig. Jag skyndar
upp, det var naturligt. Hon kommer emot mig med
utbredda armar; men då hon får se mig på nära håll
ger hon till ett utrop af bestörtning: "Min Gud, jag
tyckte det var min man!" springer in i ett kabinett
och slår igen dörren om sig ... Nå, hvad säger du
derom?"
"Åh f-n! Men det kunde ju också verkligen varit
så, att hon tog dig för sin man."
"Åh, tycker du det! Hennes man var bortrest,
efter hvad jag vill minnas, och det var blott för att
hjelpa upp saken, som hon sade min man. Att hon
misstog sig, då hon vinkade, det är klart, men emellertid
så är man icke utan allt hopp ... I dag mig, i
morgon dig, heter det."
"Men hon har någonting så oskyldigt i sitt ansigte,
till och med sorgset ibland."
"Det är just det som är så lockande och som gör
att jag f-n så gerna ville bli hennes älskare, men f-n
så ogerna vara hennes man."
"Emellertid bör du icke berätta den der historien
för någon annan, ty det är förb-dt orätt af en karl
att bidraga till en stackars qvinnas tvetydiga rykte,
då kanhända i grunden hennes enda fel ar att vara
en smula oförsigtig."
"Ja visst ... tror du mig vara så indiskret? Jag
här aldrig nämnt namnet för någon enda mer än dig
och en två tre kamrater."
"Nå, då kan du ha lugnt samvete att hemligheten
är väl bevarad," sade H. skrattande; "men hvem är
det fruntimret till hvilket hon nu vänder sig, med de
purpurröda banden? Hon är också på min ära förtjusande
med sin min à la fru Juno."
"Ja, ser du, det är en qvinna, som man ej kan
säga dylika saker om, som man icke ens vågar kurtisera,
och det vill säga mycket. Också tror jag verkligen
att om någonsin en äkta man kunde vara lugn för –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
