Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren till sängkammaren, en passande plats för ett
förtroligt samtal.
"Min lilla Ebba," började den gamla frun och
tog Ebbas hand i sin, "jag har länge tänkt att uppriktigt
tala med dig, men ämnet är så ömtåligt ... Du
är icke riktigt lycklig i ditt äktenskap, fruktar jag."
Ebba gömde sitt ansigte mot soffkudden och teg;
den gamla fortfor:
"Det gör mig så mycket mera ondt, som det var
jag som protegerade detta parti ... emellertid är Ferdinand
hederlig och god, fast han är något lättsinnig
och negligerar dig litet."
"Litet! Ack, min Gud, jag har knappast sett
honom på åtta dar; kallar tant detta litet, är han
någonsin der jag är? Bryr han sig väl det minsta
om mig?"
"Se så, mitt barn, nu öfverdrifver du ju saken.
Man får icke pretendera att en man skall ständigt
släpa sin hustru med sig ... och om han äfven försummar
dig, så hvilar ansvaret på dig sjelf att upprätthålla
ditt anseende och din värdighet ... ingen
qvinna blir någonsin berättigad att lättsinnigt äfventyra
detta ..."
"Hvad menar tant?"
"Jag menar att ditt uppförande icke fullt motsvarar
en värdig och ädel gift qvinnas, en mors ..."
"Ack, tant!"
"Afbryt mig icke, jag vet hvad du vill säga, du
älskar din man olyckligtvis alltför mycket – ty det
passar lika litet att vara kär i sin man som i någon
annan – du har trott dig genom att väcka hans
svartsjuka kunna återväcka hans kallnade ömhet; du
mins då icke hvad Benjamin Constant säger, att sådana
bemödanden äro som att söka få eld i den redan
kallnade askan; du riskerar ditt rykte vid detta försök,
du skall helt och hållet förlora det, om du fortfar;
din obetänksamhet, ditt lifliga lynne, din lust att
behaga och din verkliga oskuld, som gör att du icke
fruktar att andra skola misstänka det, hvarpå du sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
