- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
69

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Det är bra; god natt, mitt barn!"

Den gamla frun stängde sakta dörren efter sig,
under det hon mumlade för sig sjelf: "Gud låte det
icke vara för sent!"

Det var likväl för sent. Verlden, som så lätt
tror på ett felsteg, har deremot mycket svårt att tro
på en uppoffring, och Ebbas förändrade bemötande
mot den vackre löjtnanten blef blott ansedt som ett
bevis på hennes fel. Detta förmodade fel hade visserligen
icke väckt någon skandal, var visst icke bevisadt,
men ingen tviflade likväl derpå, man hade ju förut
sett hennes förtrolighet och vänlighet emot honom, och
hvar och en kände dessutom den olyckliga Humlegårdspromenaden,
tack vare löjtnant Emeriks vänskapsfulla
förtegenhet.

Ebba, som ganska lätt afstod från sitt gryende
tycke för löjtnant Ellis, och sin fantasi att i honom
finna sitt "hjertas vän", hade deremot icke lika lätt
att afstå ifrån sin obetänksamhet och sitt koketteri i
allmänhet. Hon ångrade sig och lofvade bättring väl
hundrade gånger vid sin moderliga väns varningar,
men detta fel var hennes natur och hennes lifliga
lynnes, icke hennes hjertas; det botades aldrig, och
den stackars Ebba blef i följd deraf en af dessa qvinnor,
som man icke vet något bestämdt att tillvita, som
fullkomligt väl tålas i societeten, men som få en
olycklig ryktbarhet och hvilkas namn komma karlarne
att småle på ett eget sätt. Kärleken till hennes man,
i fall den blifvit besvarad, skulle troligen kommit
henne att bli en förträfflig maka och mor, men nu i
brist af huslig sällhet egde hon icke mod att afstå
ifrån den lumpna ersättning, som den allmänna hyllning
hon erhöll, gaf henne. Då hon icke kunde bli
älskad af den enda hon sjelf älskade, kunde hon ej
motstå begäret att söka väcka beundran hos alla och
aflägsnade sig derigenom ännu mer ifrån sitt mål.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free