Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mamsell Marie, glöm icke att be friherrinnan komma
ned, när hon kommer hem."
"Nej bevars!" sade denna, som i detsamma hörde
bullret af en vagn utanför och lyftade på gardinen
för att titta ut.
"Mamsell glömmer ’et väl inte, för jag har så
svårt att komma ifrån honom?" tillade Lovisa ännu
en gång, innan hon stängde dörren efter sig.
"Sådan dum menniska! Hon tror bestämdt, att
friherrinnan icke har annat att göra, än att sitta i
barnkammaren beständigt, ty det skulle hon väl få
göra, om hon kom hvar gång Lovisa anser det för
nödvändigt ... Men ammor äro då så pjåkiga," mumlade
mamsell Marie, i det hon gick ut.
En halftimma derefter inträdde friherrinnan
Mathilda. Hon kastade sin mantilj på en stol, innan
Marie, som följde efter, hann aftaga den, och sig sjelf
i en soffa, i det hon utropade med en min af förtret:
"Det är då alldeles horribelt hvad K. äter långsamt,
man kan bli sjuk af att bara se derpå, och det
är då också en idé han fått, att jag nödvändigt skall
bevittna hans gamla tänders oduglighet ... Men det
är sista gången jag superar med honom ... Eller också
får man servera oss med endast sådant, som icke behöfver
tuggas ... Kom ihåg det, Marie," tillade hon
skrattande och räckte fram sina små fötter åt Marie,
som föll på knä för att snöra upp hennes sidenkänga.
I denna leende sjelfsvåldiga unga qvinna, som
under skämt med sin kammarjungfru lät afkläda sig,
skulle man haft svårt att igenkänna den stolta, kalla
och stränga friherrinnan K. Men sant är likväl, att
hon nu var tusen gånger vackrare, än man nyss sett
henne på spektaklet och qvällen förut hos excellensens,
under uttalandet af sina vackra tänkesätt, ty hur det
än är, så beundrar man visserligen de dygdiga qvinnorna,
men man älskar ända till galenskap dessa förtjusande
yrhättor, som aldrig ens nämna det vördnadsvärda
ordet dygd, men kanske oftare ha det skrifvit i
sitt hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
