- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
78

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mathilda slog uti ett glas, drack och skyndade ut i salongen.

"Befaller inte friherrinnan sitt kaffe?" frågade
Marie, som följde efter med hennes kappa och hatt på armen.

"Det hinner jag inte, det skall smaka bättre då jag kommer igen."

"Bästa tant, ursäkta att jag dröjt ... jag har i dag
varit allt för sömnig."

"Det gör ingenting, jag har varit tidigt ute, klockan
är ännu endast half tolf. Jag hör att du icke mår
rätt väl, du ser också en smula blek ut; hur är det,
du har kanske vakat hos din lilla gosse? Det är icke
rätt, du förstör din helsa."

"Nej, det har jag verkligen icke. Jag har gudskelof
en så förträfflig och pålitlig sköterska. Hur är
det med lille Frits i dag?" fortfor Mathilda sakta till
Marie, som satte kappan på henne.

"Förmodligen bra, ty jag har i dag icke hört något af Lovisa."

"Se så, bästa tant, nu ar jag färdig."

"Du är en förträfflig qvinna, min lilla Mathilda
... en annan ung fru skulle ligga på sin soffa,
omgifven af droppflaskor – ty jag ser att du icke mår
väl – men du försummar icke pligten att tänka på
dem, som behöfva våra råd och vår hjelp för att
kunna vårda sina barns fysik och moralitet ... vi kunna
icke begära af dessa stackars menniskor utan all ..."

Slutet af denna harang gick förlorad för den
lyssnande Marie, ty salongsdörren slöts i detsamma
efter de båda fruntimmerna.

Marie gick tillbaka in i sängkammaren, der hon
möttes af den högt snyftande och gråtande Lovisa, som
berättade lilla Frits’ död.

Bestört sprang kammarjungfrun fram till fönstret
och såg vagnen rulla bort med hennes matmor.

"Ack, min Gud, hvarför kom icke Lovisa några
minuter förr ... nu far friherrinnan upp på slottet ...
ett sådant öde."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free