Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nåväl! det är på detta sätt som en liten episod
i mitt dagdrifvarlif för några år sedan framstår för
mig, hvilken jag nu vill berätta. Jag skulle likt gamle
kapten B. kunna svära mustiga eder på att alltsammans
är sant, men jag vill vara mera betänksam och
ärlig, och säga som det verkligen är, att jag på min
ära icke vet, hur mycket deraf som är sanning och
hur mycket dikt, ty båda delarne finnas deri, det är
säkert; eller också kan det senare ju vara en uppenbarelse,
en aning om rätta förhållandet; vi kunna ju
antaga detta.
Det var en ganska varm och solig eftermiddag,
då jag vandrade den långa vägen mellan Djurgården
och Kungsholmen, och dervid råkade en bekant, som
händelsevis hade samma väg och således med sitt
sällskap kom att något upplifva min tråkiga promenad
i dammet och värman.
Hans första ord voro:
"Nå, jag skall berätta dig något bra besynnerligt,
men du vet kanske redan derom?"
"Nej, jag vet om ingenting, annat än att jag är
nära döden af värme," sade jag matt och likgiltigt.
"Men då vågar jag visst icke omtala det för dig
så här oförberedt midt på gatan ... du går verkligen
med mycket vacklande steg, jag fruktar du faller ned
för mina fötter af sorg och bestörtning."
"Åh jo, bemanna dig och säg ut ... jag skall
försöka att taga saken så kallt som möjligt här i
solmaset."
"Nåväl! men det ar allvarsamt – jag ångrar
den ton jag nyss antog – jag hade nyss fått veta
det, och var riktigt sorgligt stämd när jag råkade dig,"
återtog Ernst med förändrad röst, hvilket litet
upplifvade mig och ingaf mig en smula nyfikenhet.
"Det kunde jag alls icke se ... men du har nu
preludierat tillräckligt och kan, utan fruktan att
öfverraska mig med din nyhet, komma fram dermed," sade
jag leende.
"Du mins väl den vackra Hilda R.?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
