Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag säger. Föräldrarne äro rika och högmodiga;
om du behandlat saken rätt ifrån början, så hade du
icke behöft nu stå här och tigga pengar af din fattige
far, som med svett och möda och ständig fara får
förtjena hvar skilling. Det kristna packet gör allt för
att preja oss, och nu hade du det bästa tillfälle att
låta dem betala," sade gubben, med samma tyska brytning,
som jag förut hört vid båten, i det han utbredde
en gammal, smutsig och urblekt schal på golfvet och
deruti lade skedarne tillsammans med flera andra saker
af samma metall, hvilka han letat fram under trashögarne,
och hvars nya glänsande utseende bjert afstack
emot hela omgifningen och nogsamt visade, att
dessa vackra och dyrbara saker kommit ifrån och
varit ämnade en annan plats än det mörka lumpmagasinet.
"Lemna mig i fred, du hör ju att jag icke har
tid med dig; det här måste nedsmältas ännu i afton,
om jag skall kunna sofva lugnt," fortfor han, då några
grofva tyska kötteder af hans son, åtföljda af ännu en
kraftig ruskning, som skakade hela den lille juden,
hindrade honom i hans bestyr. "Om hon är död, så
är det ju så mycket bättre; jag kan undra hvar du
annars skulle gjort af henne med dina ridderliga tänke-
sätt," tillade han försmädligt, i det han knöt ihop
schalens fyra hörn och reste sig upp.
I samma ögonblick hade den unge karlen vändt
sig om och blifvit mig varse, der jag stod i trappan.
"Hvem ar der?" ropade han med något främmande
uttal och med en röst som alls icke lät vänlig.
Jag tillstår uppriktigt att min ställning i detta
ögonblick föreföll mig ingenting mindre än behaglig, i
synnerhet då jag såg gubbens runda ögon lysa der
borta i ljusskenet af på en gång ilska och förskräckelse.
Han hade, vid det oväntade afbrottet, kastat sig handlöst
framstupa öfver sitt knyte och tycktes med en
slags vild beslutsamhet vilja skyla det med sin egen
kropp, under det den andre hastigt och hotande
närmade sig till mig, som i honom nu mycket väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
