Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMDEK.
143
hustru," fortsatte Thure och svepte med envis ömhet
en schal äfven om Isabella, oaktadt hennes motstånd.
"Min Gud,’ kära Thure, du uttrycker dig då för
fatalt. . . alldeles som en bodbetjent," utbrast Isabella
med en föraktlig rynkning på ögonbrynen och kastade
af sig schalen.
"Ja, det der var i sanning mera välment an lyc-
kadt/’ vidtog Albrekt skämtande och såg på Isabella,
som likväl hvarken märkte detta, eller den stränga
ogillande blicken från modren. Hon vandrade små-
sjungande och svajande med parasollen förut och igno-
rerade fullkomligt de andra.
Snart var hela sällskapet placeradt i den lilla
båten, som väntade dem. Thure hade sjelf klädt den
med blommor till sin fästmös ära, som i dag firade sin
nittonde födelsedag. Friherrinnan låtsade en Utom-
ordentlig öfverraskning och komplimenterade sin måg
for hans smak, löjtnant Albrekt gjorde sig lustig öfver
den gigantiska krans af stora pioner, som utmärkte
Isabellas plats, och Thure sjelf, full af förtjusning, pre-
senterade sin fästmö en utvald bukett, som han med
mycket besvär hållit dold under rocken, och försäkrade
i sitt hjertas välmening att Isabella satt som en "gud-
inna i en blomsterkorg".
Svensson, ^om ankommit med kapporna, sattes vid
årorna. Isabella upptog en bok och fördjupade sig
snart sa deri, att den stackars Thure knappt kunde få
ett enda ord af henne och derföre i stället började att
prata med sin vänliga svärmor, och nöjde sig helt
anspråkslöst att blott med förtjusta blickar betrakta
sin sköna fästmö, som lik en praktfull blomma, sa frisk
och orörlig, satt midt för honom.
Löjtnant Albrekts små klippska ögon njöto äfven
af samma syn, men skyggt och förstulet under skyddet
af sin halmhatt, och cigarren, som han höll mellan
fingrarne, slocknade mer an en gång, sa upptagen tyck-
tes han vara af något annat an röka.
"Hvar befaller tant att vi nu landa?" frågade
Thure efter en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
