- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
145

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAMDEN.

145

"Ja, mamma, jag förenar mig med löjtnanten i det
fallet, sådana menniskor äro visst icke generade af
någonting."
"Men man ber vara skonsam och grannlaga äfven
i det minsta, emot olyckan och eländet," återtog modren
i en*vacker guvernantston.
"Emot olyckan, ja, men icke emot brottet," sade
Albrekt och fastsatte lorgnetten i ögonvrån, för att se
bättre.
"Ja, här tror jag det vore malplaceradt.. . gif
mig din hand, Thure, sa gå vi i land," sade Isabella,
som redan rest sig upp när båten kom in till stranden.
Grefve Thure hoppade i land, sa brådskande, att
han nära nog fallit framstupa, och räckte handen åt
sin leende fästmö, som tog hans arm och gick upp
bland de utsprängda klippblock och oregelbundna sten-
massor, som på denna sidan af den lilla holmen betäckte
stranden. «*
"Jag undrar hvad de allesammans göra deruppe,
de äro sa samman skockade," sade Isabella och rigtade
sin dubbelkikare ditåt.
"Yill du gå dit?" frågade Thure, som helt belå-
ten öfver sin fästmös meddelsamhet gerna gått i elden
om det gällt.
"Nej, vänta ett ögonblick, ser du der, den der
långa karlen, som nu kastar af sig sin grå rock; hvil-
ken besynnerlig fysionomi han har."
"Han ser hemsk och elak ut." f
"Ja, fy då... men se nu... min Gud! Hvad
betyder det?... de springa alla sin väg ... de komma
hit. . . just den elaka långa menniskan springer till
oss med full fart... Thure, jag ar rädd," sade^Isabella
ifrigt och tryckte sig intill sin fästman.
"Ah, min engel, var icke rädd . .. det ar visst
icke farligt, ser du icke soldaterna sitta derborta helt
lugna. . . men vi kunna ju återvända till båten om
du vill?"
I sjelfva verket hade alla fångarne med skynd-
samhet sprungit undan ifrån det ställe, der de förut
Claude Gerard. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free