Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMDEN.
157
kom st. .. kanske var det dess varma andedrägt som
värmde hennes hjerta, utan att hon sjelf förstod eller
reflekterade deröfver.
I dessa båda klara tårar, som ligga glänsande som
små silfverglober i ljusskenet, skimrar nu för Carls
inbillning en hel verld af minnen.
Han hör tonerna af ett piano. Det ar melodien
af en marsch, som något osäkert och långsamt spelas
af en vacker svattlockig gosse. Han känner den ljumma
och angenäma atmosferen i ett elegant rum, känner
mjuka mattor under sina fötter och det milda dof tet
af blommande heliotroper . .. ser sin mor, en trettiårig
skön qvinna, som ligger utsträckt i den sidenklädda
soffan . . . och der . .. hvem kommer in der genom dör-
ren ? ... en högvext man med gråsprängda lockar och
stolt hållning . . . han går fram till pianot, klappar den
vackre gossens hufvud och berömmer hans framsteg .. .
Ack! Det ar hans barndoms hem, som han ser,
denne gosse ar han sjelf. . . denne man ar hans fader.
Drömmen ar förbi. Carl störtade upp, skuffade
undan det lilla bordet. . . sträckte ut armarne och ska-
kade sina^knutna näfvar . . . gned sig i ögonen liksom
för att vakna, utstötte en suck och föll tungt tillbaka
i den gamla soffan.
Hans mor, som emellertid alldeles tömt den lilla
flaskan, hade en stund setat och vaggat fram och åter
på sin stol och slutligen fallit i en slags half slummer,
hvarur hon häftigt väcktes af det buller, hennes son
åstadkom.
4’Jaså, det var sant det... du har rymt, var det
icke sa?... och nu ville du tala med mig, innan du
lemnar staden," sade gumman långsamt och samlade
sina minnen.
Carl stirrade på henne, som om han icke förstått
ett ord, men slutligen återkommande till ögonblickets
verklighet, mumlade han sagta*
"Ja, jag ville tala med er . .. ni måste hjelpa mig."
"Säg, kara barn . .. hvad kan jag göra ?" frågade
gumman, som nu var fullkomligt vaken och redig igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
