Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men hvarför inte?"
"Ett sådant eländigt yrke, som räcker endast
halfva året, och hvilken lukt sedan ..."
"Räcker det bara halfva året?"
"Ja visst, tror du någon låter måla sina dörrar
eller fönsterkarmar om vintern?"
"Men, farbror, jag tänker icke måla fönsterkarmar
utan taflor."
"Mjuka tjenare, allt bättre och bättre!" sade herr
Kutting förbittrad och vände sin brorson ryggen.
Alla dessa obehag, som den unge slägtingen och
tilltänkte kompanjonen förorsakat honom, hade emellertid
nedstämt den lilla muntra hökarens sinne, och
som han äfven började känna några ålderdomskrämpor,
gick han derför med beredvillighet in på en af sina
forna bodbetjenters förslag, att öfverlemna åt denne
sin bod och draga sig tillbaka från affärslifvet.
Unge herr Geschvinder, som varit en stor favorit
hos sin patron, egde alla de egenskaper, som den
stackars Jakob saknade, och hade nu som egen handlande
i ett par år i nästa gathörn konkurrerat med
sin förre husbonde.
Patron Kutting köpte skräddarenkans lilla gård
och flyttade dit med sin katt och sin gamla hushållerska
och f. d. älskarinna, jungfru Lotta Pettersson.
Någon tid derefter, då han började känna sig
ensam i sin nya bostad, och hans vrede mot Jakob
något lagt sig, tillät han denne att flytta upp på
vindsrummet, och genom den gamla hushållerskans
bemedling blef brorsonen äfven snart en medlem af
det lilla hushållet, ehuru den gamle hökaren aldrig
förlät honom och vid alla tillfällen återkom till den
oduglighet och vanvördnad han visat för handeln och
den otacksamhet, hvarmed han afvisat sin lycka.
Emellertid var Jakob, vindskammarens invånare,
den enda af familjen, på hvilken det lilla huset icke
tycktes inverka ofördelaktigt, ty han syntes nu långt
mera lycklig och belåten än förr i farbrodrens hökarbod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
