Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSVUNNE HÖKAREN.
189
golfvet, rusade fram, slog omkull stafflit och trampade
midt igenom duken på taflan.
"Eör sju tusan, sa himmelsbefängdt!" fortfor han,
hoppande på ett hen, under bemödande att lösgöra sig
från den sönderslitna duken och ramen, som fastnat
likt en snara om benet.
*’Sådan fördömd otur .. . Det här var väl ditt
mästerverk, kan jag förstå.. . men du ritar snart ett
annat eller hur, heders pascha?. . . Jag har kommit för
att bjuda dig på en liten rolighet. . . Det blir intet
knussel ska’ du se... Det ar Pettersson och Bergström
och Strömberg, riktiga hurrabasar och muntergökar,
som du vet.. . och fyra flickor också, riktiga tjuf ungar,
och särskild omnibus hafva vi bestält för vår egen
räkning... Det ar till maskeraden, ser du, vid Djur-
gårdsbrunn, som vi ämna oss. Flickorna skola bli alla
lika klädda i tarlatansbyxor och korta kjolar, alldeles
som dansöser, med blomsterkransar och sådant der ...
Det skall bli rasande roligt, må du tro .. . Och supé
ska’ vi hafva efteråt med "champis", det hafva flickorna
fått lof på ... men nämn icke detta för gubbstrutten
der nere. Jag var nog dum att i hastigheten säga
hoilom mitt ärende till dig, och han började brumma
genast; likvisst nämde jag ingenting om flickorna och
tyllbyxorna och champagnen ..."
"Raska dig nu, sa gå vi först ett slag på Norrbro
och höra vaktparaden, det ser sa gentilt ut, och sedan
bjuder jag dig på middag på "opris". Det tror jag
skall smaka, när man har lefvat på gubben Kuttings
vattvälling hela veckan, hvaba?"
Geschvinder gnuggade händerna, skrattade, hängde
sin hatt på fågelburen, knackade af cigarraskan öfver
den skrämda grönsiskan och satte sig sjelf upp på
bordet.
"Tack ska’ du ha.. ." sade Jakob dröjande, under
det han helt varsamt befriade den stackars flaxande
fogeln ifrån hatten och samlade upp bitarna af sin för-
störda tafla, "tack ska’ du ha, men sådana der nöjen
äro icke i min smak, som du vet.. . och icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
