Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN POBSVUNNE IIOKABEN.
191
"Ja, i sanning, inte jag heller," sade Jakob små-
leende.
"Nå, det ar då detsamma . . . Den? som nu bara
kunde schappa härifrån utan att bli vidare kalfatrad
af gubben dernere," mumlade Geschvinder, under det
lian sa tyst, som det var honom möjligt, stängde dör-
ren efter sig och smög fram öfver den skräpiga och
half m orka vinden utanför.
Sa snart han lemnat rummet, sjönk Jakob med
händerna för ansigtet ned på sin sang, och af hans
tunga och häftiga andetag skulle man kunna tro, att
han grät.
Ett häftigt buller i trappan, som bevisade, att
Geschvinders afsigt att obemärkt komma ut, helt och
hållet misslyckades, kom Jakob emellertid att genast
se upp, och ännu med tårarne i ögonen skrattande
utropa:
"Den olycksfågeln, nu har han åter igen rakat ut
för madam Olssons baljor, som han väl i grund för-
derfvat- för mig ..."
Dörren öppnades i detsamma ännu en gång, och
jungfru Lotta visade sig, bärande en liten bricka på
armen.
"Se här, min stackars gosse, kommer nu ändtligen
hans kaffe, han ar val alldeles utsvulten, kan jag
tro ..." sade hon vänligt, stälde ned den. lilla buckliga
brickan på bordet och gick fram till Jakob, som ännu
satt på sängkanten.
"Jag kunde icke smyga mig upp, förrän patron
satte sig att se i Dagbladet."
"Ja, men Lotta, det pinar mig, att du sa der trak-
terar mig emot farbrors vilja, det vet du . . ." sade
Jakob förebrående, under det han likväl kastade begär-
liga blickar på den lilla sotiga kaffekokaren!.och det
skrumpna smörbrödet på brickan.
"Pinar! Det tycker jag just... Han skulle väl
pinas värre, om han skulle lefva vid de eländiga smulor,
som den snåle gubben ger mig lof att bära hit upp,
och som då icke en råtta kunde bli mätt af ... Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
