Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 DAGDRIFVEKEER OCH DRÖMMERIER.
"Det kan väl hända; han brukar sjelf köpa hem
lite mat åt sig."
"Jag har förbjudit dig att snilla undan något åt
honom . . . Jag har minsann icke råd att underhålla en
sådan der herr artist, som var för förnäm för mitt yrke...
Jag ar säker på, att han fick den stekta potatesen, som
blef öfver i går ... Men jag säger dig, Lotta .. ."
"Och jag säger patron," afbröt jungfru Lotta, hvars
tålamod nu var slut, "jag säger patron, att jag vill
icke längre tåla patrons snålhet och kält, jag lemnar
huset i denna qväll. . . Jag har, gudskelof, min syster
att komma till sa länge, och jag behöfver icke längre
uthärda chikaner och hotelser och försmädelser för
hvar dag."
Jungfru Lotta var eldröd i ansigtet och fruktans-
värd att skåda, med sina korslagda senfulla armar och
sina gnistrande bruna ögon. Patron ändrade hastigt
ton, han hade nått gränsen för sin makt och var nu
angelägen att försona sig med sin oumbärliga och verk-
ligt trogna- tjenarinna.
Samma scen hade hundra gånger upprepats, och
för hvarje gång hade Lotta lugnats med anspelning på
det testamente till betryggande af hennes ålderdom,
som patron uppsatt till hennes förmån, men som hon
likväl aldrig i verkligheten sett.
"Grud, hvad man får uthärda för den gamla smul-
gråten, som kanske slutligen icke ger mig ett öre, när
allt kommer omkring, för alla de ar jag trälat och
knogat åt honom!" mumlade Lotta för sig sjelf, då
hon bar ut grötskålen.
"Alla förena sig att ruinera mig, om de kunde...
men, gudskelof, jag har mina styfrar i säkert förvar,
det enda som ar säkert, och som ingen skall komma
åt.. ." sade gubben helt sakta i sin tur, när hushåller-
skan stängt dörren efter sig.
"Morgens, hedersplanta! Prins, Hamlet kunde man
kalla dig, sådan förb. ömklig min har du!..." utro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
