Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSVUNNE HÖKAREN.
209
, Eedan dagen derpå, när den stackars Tilly helt
varsamt vågade sig ned på gården, öfverfölls han med
ens både af herr Kutting och hans katt. Deras för-
bittring kunde endast’liknas vid den förvåning de båda
kände öfver den nykomnes oförskämdhet att våga sig
inom deras område, och det var med möda Jakobs
hastiga mellankomst räddade den lilla hundens ögon
från kattens klor och hans ben undan hökarens käpp-
slängar.
Denna första batalj efterföljdes emellertid af. hun-
dra skärmytslingar och grundlade i den lilla modiga
hundens bröst ett hat, som kom honom att ständigt
trotsa sin beskyddares vaksamhet, för att smyga sig
ned och öfverfalla den inslumrade katten eller nagga
den oberedde herr Kutting i hälarna. Jakob insåg, att
det skulle bli ganska svårt att bibehålla den anför-
trodda skatten vid lif och hela lemmar, på samma
gång den betydligt ökade farbroderns missnöje och gräl-
aktighet emot honom sjelf.
Emellertid var Tilly blifven honom alltför kär,
för att han icke skulle tåligt uthärda hvarje obehag,
för att få behålla sin gunstling och sin enda vän, utom
gamla Lotta. 9
Ändtligen hade den- långa veckan gått till ända,
det var åter söndag och Jakob vandrade, darrande af
glädje och otålighet, till Carl XIILs torg, i förhopp-
ning, att Thea icke längre skulle dröja att förvissa sig
om sin lilla favorits välbefinnande, men helt nedslagen
fick han vända tillbaka, utan att detta hopp uppfyl-
des, och söndag efter söndag en hel månad gick det
på samma sätt. _ ,
Den svartögda skönheten syntes icke till, och
mången gång måste den bedröfvade Jakob betrakta
hunden, for att öfvertyga sig, att icke den vackra Thea
varit en uppenbarelse af hans fantasi endast, och hela
scenen den minnesrika söndagsqvällen varit en dröm.
Slutligen blef honom denna väntan alltför lång.
Han öfvervägde just i sitt sinne, om det icke skulle
vara ganska passande att, trotsande fru Pheifersathes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
