- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
242

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242 DAGDBIFVEBIER OCH DBÖMMEBIEB.

"Det ar just hvad som också fallit mig in ..."
"Bevara mig, hvad säger ni, Thea?" afbröt Lotta,
bleknande af förskräckelse, och sjönk ned på en stol i
den lilla salongen, der de båda qvinnorna stodo.

"Du har sa ofta berättat mig den.sällsamma histo-
rien om gubbens försvinnande, men jag har aldrig*tänkt
sa mycket på det besynnerliga deri . . . Kom nu med
mig ditin! . . ."

"Gud vare mig nådig! . . . Hvad tänker ni på? ...
i Just nu, då ni skrämmer mig sa ... Tänk om han verk*

il ligen skulle vara gömd derinne!"

"Det. ar just detta jag vill förvissa mig om..."
"Men, Thea, ar ni alldeles ifrån förståndet?"
"Ja, jag tycker sjelf, att det ar en galen idé, men
i alla fall. . ."

"Kusch, ni skrämmer lifvat ur mig! Skulle gubben
i tre ar? . .." Lotta afbröt och såg sig förskräckt om-
kring.

"Se sa, sansa dig nu och kom med mig!"
"Jag tyckte, det hördes något sa besynnerligt
ljud..."

"Det var Tilly, som ar qvar derinne ..."
"Men jag darrar, sa att benen icke bära mig."
"Kara Lotta, var nu icke barnslig, tag min arm,
se sa!" Thea tog den gamla hushållerskan under
armen och drog henne med sig.

"Se der, Lotta! .. . Ar det icke besynnerligt, att
Tilly ännu står qvar der borta och liksom lyssnar
med spetsade oron?" sade Thea, då de båda inkommit
i handkammaren.

"Nå, var det endast för att visa mig hunden, som
ni fört mig hit?" sade Lotta förtretad och med ens
glömmande sin rädsla, "det gör han ju ständigt. . .
Han ar sa tokig efter råttor, att han tjuter och krafsar
i springorna på golfvet, det har ni väl sett hundra
gånger..."

"Ja, det har jag verkligen sett... Han smyger sig
jemt med hitin .. . Men, som du vet, sa ar det godt
om råttor i hela huset, och det syneg mig derför bra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free