- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
283

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN DRAM I SKOGEN.

283

Emellertid flyttade jag stolen fram till fönstret,
för att vid aftonskymningens sparsamma dager kunna
se brefvets innehåll. Det var adresseradt till en
"lagman och riddare", hvars namn var alldeles bort-
rifvét, äfvensom bestämmelseortens; sjelfva brefvet var
deremot oskadadt, mycket långt och tätt skrifvet, jag
uppvek det och läste i all sköns lugn följande:
"Heders-Bror!
Jag tackar dig för brefvet af den l 6 dennes, och
ditt hjertliga deltagande i sorgen öfver min hustrus
död. Jag ser deri ett prof på ain gamla trofasta vän-
skap. Min kära Olivia var sjuklig och pjunkig i all
sin dar, du vet att vårt äktenskap aldrig varit för-
anledt af något särdeles tycke å någondera sidan, och
jag skulle derföre vara en hycklare - och du känner
att detta fel just icke tillhör mig - om jag sade att
sorgen öfver henne vore mig särdeles svår. Yår sam-
manlefnad var ganska lycklig, och skulle kanske äfven
blifvit mera kärleksfull och förtrolig, om himlen väl-
signat oss med barn, men som det nu var, sa inskränkte
sig våra ömsesidiga känslor till en blott passiv väl-
vilja, tillräcklig likväl för att nu lata mig känna rätt
mycken saknad^ och tomhet i mitt hem.
Det ar i anledning af den ensamhet jag känner,
som jag nu vill tala vid dig i ett ämne, som jag vet
icke ar dig helt och hållet främmande, och som i
många, långa ar med djupt bekymmer legat mig på
hjertat, och nu på min ålderdom och vid påminnelsen
om döden, med ny styrka vaknat.
Emellertid förefaller mig den sak, hvarom jag vill
rådfråga dig i detta ögonblick, sa plågsam, sa nedsät-
tande för mig, att jag omöjligt kan helt direkt komma
dertill; jag tycker mig vara nödsakad, att i ditt minne
återkalla något af var ungdom, för att dymedelst hos
dig finna någon ursäkt, någon förmildring af mina fel.
Du påminner dig nog hur ofta du på skämt sade:
"För dig har luften allt för mycket syre, du lefver
alldeles för fort." Och jag svarade dig skrattande, att
i skarpsinnigheten af ditt bedömande af min person

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free