- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
304

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funnit hvad jag sökte, vände jag mig om och såg
honom nu resa sig upp och komma efter.

Han helsade nu småleende på mig och jag blef
straxt nöjd, att i hans små grå klara ögon finna det
han åtminstone syntes uppfatta, att en menniska stod
framför honom.

"Jag kom i så häftig fart utför backen, och såg
er inte. Ni låg i mycket djupa tankar, kanhända
ryckte jag er helt ofrivilligt ned ifrån en himmelsfärd,"
sade jag ursäktande.

"Det gjorde ni verkligen. Men den hade räckt
länge nog. Man måste återvända till jorden och söka
sig ett nattherberge," sade han leende.

"Ni är ute och botaniserar; det var en tid, då
också jag sysselsatte mig dermed; ryckte upp med
rötterna allt hvad jag kunde; specificerade, klassificerade
och torkade och pressade; men nu har jag kastat
hela mitt herbarium på elden, och endast bibehållit
en helt allmänlig kärlek till allt, som växer på och
pryder vår sköna jord."

"Vår sköna jord? Ni finner den då skön?"

"Ja visst; det är åtminstone den allra bästa verld
vi känna," sade jag skrattande, och stoppade den
skjutna fågeln med möda i den redan fulla skjutväskan.

Han såg på mig med samma drömmande och
tankspridda min som jag förut anmärkt, och sade efter
några ögonblicks tystnad, liksom för att rycka sig ur
den tankegång, hvari mina ord försatt honom:

"Jag har gått mycket i dag, jag vet verkligen
icke hvar jag i detta ögonblick befinner mig."’

"Jag kan nästan säga detsamma. Men om ni
tillåter skall jag bli er ledsagare. Ni talte om att
söka ett nattherberge, och om ni skulle vilja dela det
som under några nätter varit mitt, så gör ni mig
ett nöje."

"Jag tackar er rätt mycket."

"Vänta, jag måste säga er, att det endast är en
kolares riskoja."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free