Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Min bästa jungfru Lisa, om det inte är annat
som förorsakar er motvilja att släppa oss in, så var
så god och stanna här; vi skola mycket väl reda oss
sjelfva, det är icke första gången vi stält våra sofrum
i ordning, och spökena skola sannerligen icke hindra
mig att njuta af inspektörens gästfrihet."
"Och icke mig heller," sade Konrad skrattande,
"min Gud, ni gör oss ju riktigt nyfikna, jag skulle icke
lätt kunna afstå ifrån nöjet att visa er min fullsöfda
och oskadda person i morgon."
"Ja, nu åligger det oss sannerligen att rentvätta
det gamla husets rykte," sade jag i samma ton, under
det vi gingo utför förstugubron ut på gården.
Lisa mumlade något, som jag icke hörde, och gubben
sade otåligt:
"Det är bra, det är bra; låt oss nu komma snart
i säng, ty jag känner mig mycket sömnig."
Det var så lugnt att ljusen, som pigan bar, brunno
lika stilla som inne i rummet, då vi gingo öfver den
stora gården, der månen klart och stilla försilfrade det
långa daggiga gräset och de höga, med små rutor infattade
fönstren i den gamla byggningen midt emot.
Vi hade nästan hunnit till andra sidan af gården,
då en uggla, uppskrämd af ljusskenet, kom nedflaxande
från ett af de stora träden och skrämde den stackars
Stina, så att hon i förskräckelsen kastade sig handlöst
på mig, som gick bakom henne, och släckte de afbrutna
ljusen emot mitt bröst, under det jag sjelf var
nära att falla öfverända med hennes bastanta person
i mina armar.
Litet förargad gjorde jag mig fri från omfamningen
och torkade talgen och sotet af min väst, under det
hon helt skamflat vände tillbaka och på inspektörens
tillsägelse hemtade en lykta, hvars ljus bättre kunde
bibehållas under alla möjliga äfventyrligheter.
Ändtligen voro vi åter i ordning och gubben
öppnade med någon ansträngning den gamla ekporten,
med skurna klumpiga sirater, som tungt och gnisslande
vände sig på sina gångjern, under Konrads och mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
