Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hm, det der är ju riktigt romantiskt," sade jag,
då Konrad slutat. "Och du vet således inte alls hvad
din farmor kunnat vara för en dam? Du kan ju
således härstamma från en grefvinna eller friherrinna
med det allra ädlaste namn?"
"Och med de allra sämsta seder; det qvittar mig
alldeles lika hvad namn hon bar i denna verlden,
och nu äro hennes adliga eller oadliga ben längesedan
multnade."
Ett ljud, liksom ifrån något musikaliskt instrument
helt tätt intill oss, afbröt Konrads ord och kom oss
att spritta till.
Vi sågo undrande på hvarandra och lyssnade;
det lät som knäppningar på en zittra eller gitarr.
"Hvad kan det vara? Det är i nästa rum härintill,"
sade jag, sedan ljuden efter några minuter
upphört.
"Jungfru Lisas spöken, ingenting annat; vi
behöfva sannerligen en påminnelse om dem, ty vi ha ju
haft den ohöfligheten att helt och hållet glömma dem,
under utbyte af våra helt triviala förtroenden."
"Om du vill, skola vi göra en promenad genom
detta gamla hus just nu och kanhända få upplysning
om hvad det är för en gengångare, som spelar zittra
midt i natten."
"Det är jag med om; skall jag tända ljusen!"
"Nej, nej, månljuset är det bästa ljus."
"Men du borde tagit din bössa med."
"Åh, så ohöfligt; tror du man träffar andar med
blyhagel? Den står dessutom qvar nere hos inspektoren."
Just som jag i gycklande ton sade detta och gick
emot dörren, öppnades den helt långsamt framför mig,
innan jag ännu hunnit dit, och samma toner eller
knäppningar vi förut hört, ljödo nu genom den öppna
dörren mera tydligt.
Jag bekänner, att jag ovilkorligt tog ett steg
tillbaka i stället för framåt, och en helt barnslig känsla
kom orden att fastna mig i halsen för några sekunder;
denna dörr, som långsamt öppnades, liksom för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
