Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Du mår icke bra; säg, Konrad, hvad fattas dig?"
sade jag, fullt öfvertygad om hans illamående.
"Jag har en stark hufvudvärk. Jag brukar ofta
vara plågad deraf, men det går snart öfver."
Lisas misstrogna min visade att hon bibehöll sin
mening, och hon mumlade något om maran, gastkramning,
eller hvad det var, under det hon följde oss ned
till inspektorens rum.
Gubben hade nu afskakat den dystra och betänksamma
minen han hade aftonen förut, när vi skildes
åt, och sade vänligt:
"Ni äro ju båda två fullkomligt sjelfständige, och
kunna tillbringa er tid hvar ni behaga; den ene är
botanist, den andre jägare, och jag försäkrar er, att
egorna häromkring skola erbjuda er båda sysselsättning;
I veten nu, att man sofver rätt godt i den gamla
byggningen, och således kunnen I gerna stanna några
dagar hos gubben; det händer icke ofta, att han får
glädjas åt unga glada ansigten och ett muntert skratt."
"Ni förekommer verkligen min önskan åtminstone,
ty jag ämnade just bedja er att ännu en natt få taga
er gästfrihet i anspråk," sade Konrad med en riktigt
feberaktig brådska, som kom mig att helt förundrad
se upp ifrån min kaffekopp.
"Jag tyckte mig verkligen i går märka, att här i
trakten är en ovanligt rik flora," tillade han lugnare.
"Det var hederligt, och hvad säger ni, herr jägare,"
sade gubben och vände sig till mig.
"Hvad skall jag säga annat, än att jag med tacksamhet
dröjer till i morgon åtminstone; jag skulle finna
ett särdeles nöje uti att få göra mig litet bekant med
trakten häromkring, som är ovanligt romantisk, och
äfven sjelfva herrgården, och den gamla byggningen
isynnerhet, som väcker en sådan förskräckelse," sade
jag leende.
"Mycket gerna, jag skall med nöje visa er rummen,
de äro troligen mycket litet anmärkningsvärda
för er, men jag bibehåller ännu sedan den tid, då jag
som barn, med hälften beundran och hälften vördnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
