Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
327
målat sig sjelf och henne på den lilla taflan derinne i
kabinettet."
"Frans Dürer!" läste Konrad halfhögt.
"Ditt eget namn!" sade jag leende, utan någon
reflektion öfver denna tillfälliga likhet.
"Min farfars!" utropade Konrad, i det han släppte
taflan tillbaka emot väggen och steg ned igen.
"Ah!" utbrast jag förvånad; och ihågkommande
hans berättelse aftonen förut, var jag nära att tillägga
ännu något mera; men teg likväl med den indiskre-
tion jag ämnade uttala.
Konrad stod tyst några Ögopablick och stirrade
liksom medvetslöst på porträttet; han strök sig flera
gånger öfver pannan och mumlade halft for sig sjelf:
"Sällsamt, sällsamt; det förekom mig likväl, som
om hon varit blind."
"Blind!" utropade den gamle inspektören och spratt
till med ett slags förskräckelse; "blind, det har jag
aldrig sagt; hvarföre säger ni det?" tillade han för-
undrad; men då Konrad icke svarade och synbarligen
stod i djupa tankar, fortfor han i förändrad ton:
"Ni har måhända hört talas om denna familj förut;
nåväl! hon var verkligen blind i nära tio ar, innan
hon dog, men det fanns ingen som visste det utom
jag och hennes gamla kammarpiga, och jag hade heligt
lofvat henne, att aldrig så länge hon lefde omtala det
för någon, ehuru alla visste att hon såg illa, tror jag
ingen misstänkte, att hon var stenblind; emellertid hade
det blifvit mig en sådan vana att söka dölja detta, att
jag öfverraskades, då ni visste det," tillade han leende.
"Men hur visste <i>du<i/> det? Du har ju aldrig känt
eller hört talas om dessa personer, som sitta här rundt-
omkring, och tyckas riktigt mönstra oss nyfikna främ-
lingar," sade jag, förvånad öfver Konrads besynnerliga
sinnesrörelse och beteende hela denna morgon.
"Emellertid är detta ingen dröm; jag återfinner
dem båda; ni säger att hon verkligen var blind, det
ar likväl underbart," sade Konrad med en afbruten,
långsam och tankspridd röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
