Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
386
EN JAGARES HISTORIER.
Alla, som ingenting sett, voro fällt belåtna med
detta svar, men mig förekom alltsammans såsom en
infernalisk dröm. Jag tyckte att ljusens lågor spredo
ett sa blekt och flämtande sken, att jag hade möda alt
andas, och alla dessa utstyrda menniskor, som trängdes
om hvarandra för att taga afsked, förekommo mig
såsom vålnader. Jag hade förlorat all förmåga att
mäta tiden, jag visste icke om en timme eller en minut
förgått ifrån det ögonblick jag kände den besynnerliga
stöten i mitt hufvud, tills detta ögonblick, liksom dä
man öfverraskats af sömn för några minuter, men tror
sig sofvit i flera timmar, ty sa fullkomlig har ens
känslolöshet likväl varit under dessa minuter.
Det måtte emellertid endast hafva förgått en qvarts
timme, ty det stora vägguret slog i detsamma qvarten
öfver midnatt. Salen var nästan tom, men grefven
stod ännu qvar på samma ställe, liksom jag sjelf. Slut-
ligen for han med handen öfver pannan, drog ett djupt
andetag och vände sig om. I detsamma stod doktor
Testa framför honom och bugade sig mycket djupt med
en illparig min.
"Afskyvärda hexmästare! Laga att jag aldrig mera
får återse er," mumlade grefven med hotande röst.
"Ni skall det heller aldrig, ers excellens; men jag
hoppas, att ni nog en gång skall påminna er hexmä-
staren och charlatanen," sade doktorn halfhögt, men
troligen utan att höras af grefven som vändt sig ifrån
honom och lemnat salen.
"Tio år derefter såg jag i verkligheten på Stock-
holms gator det förfarliga uppträde, som den mystiska
doktorn denna qväll framkallat för våra blickar. Jag
glömmer det aldrig. Jag var der med min matmor
för första och sista gången i mitt lif."
Gubben tystnade och lutade hufvudet i händerna;
minnets makt tycktes öfverväldiga honom, och äfven
vi voro alltför intresserade af hans berättelse, för att
afbryta den med någon fråga.
"Ja!" fortfor han efter en stund, "den der italien-
ska doktorn föreföll mig då såsom ett verkligt sändebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
