Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
388
EN JÄGARES HISTORIER.
eller att han nu, i fullkomligt hvardagslag, suspenderat
sina konster. Laura var förlofvad med unga baron
Gösta, hvars föräldrar voro våra närmaste grannar,
och både han och hans syster voro mycket ofta har.
Vi voro i November månad. Det var en kall
och ruskig qväll; jag hade som vanligt gått upp för
att visa patron några räkningar, klockan var endast
fem på qvällen, och hela familjen brukade då vara
församlad i stora förmaket kring eldbrasan, innan ljusen
tändes. Dessa aftonstunder voro för mig den lyck-
ligaste tid på hela dagen, ty jag Tiade då ledighet och
tillåtelse att vistas deruppe, der hon, som jag ännu
alltjemt älskade lika högt, åtminstone dröjde i min
närhet. *
Baron och hans syster, fröken Ebba, voro här
denna afton. Då jag helt tyst och blygsamt inträdde,
sutto de båda förlofvade bredvid hvarandra i en liten
soffa vid kakelugnen. Hennes nåd satt i en länstol
midt på golfvet och Anton var sysselsatt att flytta
eldskärmen, sa att den skuggade hennes ansigte. Vid
ett hörnbord, upplysta af eldskenet, sutto patron och
doktorn och spelade schack, och Ebba och Malin stodo
småpratande vid ett fönster.
"För tredje gången matt; jag har icke på flera
dagar kunnat vinna ett parti på er, doktor," sade
patron missnöjd, just då jag satt mig ned i min van-
liga vrå invid dörren; "kom hit, Jakob, dig kan jag
då ännu någon gång besegra," tillade han, vändande
sig till mig, och stälde pjeserna ånyo i ordning.
Doktorn steg upp och lemnade mig sin plats, under
det han sjelf upptog sin guitarr ifrån soffan, och sät-
tande sig på en kullerstol med ena knäet emot golfvet,
började han en af de många italienska visor eller
sånger, hvilka han sjöng med en liflighet och, ett ut-
tryck, som i början syntes mig alltför öfverdrifna för
att vara behagliga, men som både Laura och hennes
nåd voro sa förtjusta uti.
Brasan i den stora kaminen var halft nedbrunnen,
doktorn hade tystnat och satt med ögonen stirrande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
