Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
391
med Malins arbete, tryckt till mitt hjerta, och insve-
pande mig i den tjocka nedfallande gardinen höll jag
mig tyst och orörlig.
Det var hennes nåd och doktor Testa, som kommo
ifrån hvar sitt håll.
"Hvarmed kan jag tjena er?" sade doktorn gä-
spande och satte sig ned i en stol vid bordet.
"Jo, doktor! Ni måste skaffa mig penningar," sva-
rade hennes nåd med allvarsam röst och ställde sig
framfor honom.
"Min Gud! Det ar ju alldeles samma ord jag
brukar ställa till er, ehuru med något mera artighet,"
återtog doktorn leende.
"Nu ha vi ingen tid med artigheter! Jag måste
hafva penningar ännu i afton. Posten går ju sa lång-
samt, det bref jag fick i qväll ar redan gammalt, jag
måste kunna skicka penningar i morgon. Ännu en
gång, ni måste hjelpa mig, doktor."
"Men på hvad sätt ?"
"Och det frågar ni? På samma satt som förut."
"Malin ?"
"Ja visst! Genom Malin."
Jag trodde mig icke hafva hört rätt och vjir nära
att förråda min närvaro genom den sinnesrörelse och
förvåning, som Malins namn väckte hos mig. Jag
hade förut velat gifva mycket för att obemärkt kunna
komma derifrån, nu deremot ville jag icke för allt i
verlden förlora en bokstaf af hvad som sades.
"Men har ni talt med er man?" sade doktorn
liksom motvillig.
"Naturligtvis, men förgäfves; och jag måste hafva
penningar. Jag vet att han har ganska mycket inne;
men jag vet icke med visshet hvar han förvarar dem."
"Vet ni hvad, min fru. Jag känner mig icke^det
ringaste disponerad för att hjelpa er; till hvad ämnar
ni använda dessa penningar?"
"Det är min sak," sade hon med stolthet. "Jag
behöfver dem, det ar nog; ni hjelper mig att utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
