Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398
EN JAGARES HISTORIE».
och den mängd af olika intryck, som med ens rusat
öfver mig, hade hon tyst och hastigt öppnat klaffen,
utvalt en annan nyckel, öppnat ännu ett lås innanför,
utdragit en låda och framtagit en pappers- eller sedel-
bundt, igenläst pulpeten, lagt nycklarne på sitt ställe
och återvändt till dörren.
Alltsammans hade skett med en säkerhet och vana,
som om hon fullkomligt väl hade känt hvarje vrå i
den stora gamla byrån, och med en hastighet och ljud-
löshet, som syntes mig onaturliga.
Hon försvann. Dörren var stängd. Allt hade
varit några minuters verk. Jag förde handen till min
brännande panna, osäker om jag icke varit ett rof för
min egen inbillning.
Patronen hostade i detsamma, öppnade på säng-
gardinerna och ropade. "Anton".
"Ja så, är det du, Jakob; hur kommer det till:
att du ar här?" sade han vid min åsyn.
"Jag tyckte det var någon, som gick öfver golfvet
bort till min byrå; det var val dur"
"Nej! ja, kanhända," svarade jag tvekande.
"Hm! kanske jag drömde," mumlade han, vande
sig om och somnade igen.
En förfärligt smärtsam tanke genomfor mig. Om
dessa penningar saknades, hvem hade stulit dem ? Malin
eller jag sjelf... Skulle, jag säga patron allt? Skulle
han väl tro mig ? Förvirrad, ett rof för de mest olika
tankar, sjönk jag ned på stolen igen och betäckte an-
sigtet med händerna. Ack! hvilken olycklig ingifvelse
hade förmått mig att vaka här denna natt ? Och likväl
välsignade jag denna ingifvelse. Om någon annan i
mitt ställe hade sett Malin?
Jag vet icke om sömnen slutligen öfverväldigade
mig, men helt yrvaken sprang jag upp vid ljudet af
vagnshjul. Klockan var icke mer an fem på morgonen
det var ännu mörkt, men jag hörde tydligt en. vagn,
som rullade bort. Det var bekräftelsen på min nattliga
syn; Malins beskickning hade lyckats, det var hennes
tant, som nu for bort med den stackars somnambulens rof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
