Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
401
det hon tillsade mig att uppkalla inspektoren och sjelf
medfölja honom in i patrons rum.
Den scen jag nu deltog uti har alltid synts mig
sa hemsk och »spöklik, och tillika sa oförklarlig, att
jag aldrig kunnat fatta någon bestämd mening derom;
kanhända bidrog min egen upprörda sinnesstämning att
öka dess dystra effekt; emellertid hafva hvarken åren
eller eftertanken kunnat sprida mer ljus deröfver. I
alla händelser ber jag er ihågkomma, att jag berättar
detta, liksom allt öfrigt, helt enkelt sådant det före-
kommit mig, utan att vilja påstå att mitt uppfattnings-
sätt varit det ratta. Ni må sjelfva möjligen draga
andra slutsatser af de fragmenter jag visar er.
Då vi inkommo i rummet, dit hvarken jag eller
någon annan fått inträda, sedan Anton och jag på
morgonen lemnat det, satt doktorn vid sängen i en
länstol. Bakom honom stod ett litet bord, hvarpå
ljuset stod och 4er bredvid låg patronens gamla bibel,
några andra andeliga böcker, som han ofta brukade
läsa, samt ett hopviket papper.
Rummet, som var stort, upplystes mycket illa af
det enda ljuset, sa att inspektören, Anton och jag, som
stannat vid dörren, måste några minuter Tänja våra
ögon vid den skymning, som herrskade, innan vi kunde
urskilja, att sänggardinerna voro något bortdragna,
och patron satt uppe i sängen med hufvudet understödt
af kuddar.
Just som vi inkommo, vinkade han matt med
handen åt prosten, som stod midt på golfvet, samt sade
några ord sa sakta att jag icke alls kunde urskilja
dem, men jag tyckte att hans röst var mycket förändrad.
Prosten höll ett litet tal af deltagande och upp-
muntran, hvarpå patronen endast nickade med hufvudet
till svar, samt tecknade med handen och sade några
otydliga ord åt hennes nåd, hvilken stod bredvid sängen.
Hon lutade sig ned för att höra bättre, och sade derpå
vänd till prosten:
"Min man önskar att få det testamente uppläst
för sig, som han senast skrifvit, och att ni, herr prost,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
