Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
406
EN JAGARES HISTORIER.
med mig i mitt rum, och djerf genom den uppbrusande
vreden, frågade jag honom, sedan jag stängt dörren,
på hvad grund han kunde tillåta sig sådana yttranden
om någon af sitt herrskap.
Förlägen och rädd svarade han, att Malins och
doktorns kärlekshandel var ett allmänt samtalsämne
mellan tjenstfolket, och att då hvem som helst kunde
få se mamsell Malin helt sent om qvällarne i doktorns
rum, sa trodde han sig ursäktad.
Öfverväldigad af sorg och vrede, kastade jag mig
på min soffa, då jag blef ensam. Sa långt var det
då kommet. Den arma flickans rykte skulle bli för-
stördt genom denne tvetydige äfventyrares konster,
ty jag trodde numera verkligen icke på någon kärlek
dem emellan, och hennes tant, som skulle vara henne^
i moders ställe, gynnade och föranledde delta. För-
bittrad hvälfde jag i mitt hufvud det ena förslaget
orimligare an det andra, men stannade slutligen dervid
att tvinga doktorn till en bekännelse om sitt verkliga
förhållande till henne och ett löfte att för framtiden
lemna henne i fred.
Jag kan icke annat an skratta åt min orimliga
dårskap. Jag, en fattig beroende yngling, en tjenare
i det hus, der han tydligen utöfvade det största in-
flytande! I sanning, då hade mitt första förslag att
gå till hennes tant, säga allt hvad jag sett och hört
och bönfalla hos henne om Malins bortskickande, varit
långt klokare, ehuru troligen lika fruktlöst. Emellertid
var den fruktan, som jag bar för min mammor, sa stor
och inrotad ifrån barndomen, att jag föredrog att söka
besegra doktorn.
Jag kunde naturligtvis icke föreställa mig annat
an att med handkraft skaffa mig gehör; och jag var
stor och stark, jag tyckte mig kunna mörda honom,
vreden och kärleken gjorde mig förtviflad. Rufvande
på denna tanke, njöt jag redan i förväg af att till-
klämma hans strupe. Ungdomen ar alltid fallen för
sanguiniska förhoppningar; hvad mig angick glömde
jag helt och hållet att, om jag i kroppsstyrka var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
