- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
412

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slag du fått, för du låg hela dagen såsom död och
när du vaknade upp, så yrade du och har allt sedan
varit sjuk."
Hon kunde hafva talat huru länge som helst, jag
tänkte icke mera på att afbryta henne, jag hade
ingenting mera att fråga; hvad intresserade mig
vidare! Min obetänksamhet, min dåraktiga ömhet, som
ville gagna Malin, hade utan tvifvel i stället framkallat
hennes slutliga olycka och skilt oss åt för alltid.
Hvad skall jag säga mer; det ligger som ett
töcken öfver mitt minne sedan denna dag, hvarur
endast några scener framskymta.
Härifrån räknar jag min ålderdom, det tycks mig
som jag i dag icke är äldre än jag då med ens blef;
jag har sedan lefvat här på samma ställe som ett
murmeldjur i dvala; jag har rört mig och handlat som
en automat, lydig min matmors vilja och rätt nöjd att
aldrig, så länge hon lefde, behöfva någon egen vilja,
tanke eller handling. Det är rätt beqvämt detta lif,
då ens hjerta är stelnadt.
Besynnerligt nog var den sista kraftyttringen af
min vilja, den att besegra kroppens svaghet, för att
ännu en gång se den jag älskat.
Jag såg henne vigas vid Testa, hvars arm ännu
uppehölls af ett band, såg henne blek och maktlös
stiga upp i den vagn som bortförde dem, och sedan
– sedan såg jag henne aldrig mer.
Det blef ingen fråga om att afskeda mig, jag
fruktade det icke mera, men likgiltig för allt stannade
jag qvar. Malins namn nämdes aldrig mera, hon var
snart glömd af alla och blott i djupet af mitt hjerta
lefde och lefver ännu lika klart hennes bild och
hennes minne.
–––––
Emellertid hade besynnerliga rykten spridt sig
om äktheten af gamla herrns testamente. Jag vet
icke på hvad sätt, kanhända genom några obetänk-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free