Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heder, dess intressen voro hans egna, han stod och
föll med densamma och lefde ännu på samma fläck
der den lefvat, vakande som en skildtvakt vid deras
multnande ben.
I sanning, jag kände en viss beundran för denne
gubbe, ty kanhända beundrar man mest de dygder
man minst känner sig böjd för.
Tidigt följande morgon ämnade Konrad och jag
lemna den vänlige gubben, hvilken vi hade att tacka
för tvenne ganska trefliga dagar. Jag ville till fots
begifva mig tillbaka samma väg jag kommit till den
lilla gård, der min betjent och vagn väntade mig, och
Konrad hade fått löfte om skjuts af inspektören till
närmaste gästgifvaregård.
Vi skakade hjertligt hans hand till godnatt och
gingo att för sista gången sofva i den gamla byggningen.
Syrsorna knarrade i det höga gräset, och nattvinden
drog susande i de gamla trädens kronor öfver
den stora gården, vindflöjeln vände sig gnisslande, och
vi stannade ovilkorligt stilla några minuter, liksom
väntande, att genom något fönster få se den besynnerlige
doktorn titta ut och grimasera åt oss, ty denna
stund, i denna omgifning, föreföll oss tron, att han
ännu vandrade derinne, helt naturlig.
Morgonen derpå, då vi kommit ned och gjort oss
i ordning till vår affärd, sade jag:
"Nåväl, Konrad, har du satt dig i besittning af
ditt arf?"
"Ja visst, se här," och han visade mig, öppnande
sin rensel, det gamla skrinet.
Det var af sköldpadd, inlagdt med silfver, ungefär
tio tum i fyrkant, ett ganska vackert och dyrbart skrin.
"Och det var verkligen alldeles tomt?"
"Fullkomligt; endast en liten gulnad papperslapp
låg inuti, hvarpå står skrifvet: till Frans Dürer eller
hans son."
"Den gamla frun har då troligen velat visa, att
hon mindes din farfar med ömhet, utan att såra hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
