Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
EN JAGARES HISTORIER.
Hvad Konrad angår, sa hade Franke förgäfves
sökt förmå honom att dela både sin kassa, då den
innehöll något, och sina äfventyrliga nöjen; den fattige
och flitige ynglingen hade hvarken tid eller lust att
offentligen fraternisera med den, elegante dagdrifvaren.
Det var denna litet äfventyrliga person, som lik-
väl, i detta ögonblick, syntes Konrad den mest intres-
santa af alla, ty af honom skulle han få upplysning
om den resande, hvilken egde en sådan förvånande
likhet med den personnage, som spelat en sa fram-
stående rol i den gamla inspektörens berättelse och i
hans egen besynnerliga dröm eller sy n i det gamla huset.
Konrad var, som ungdomen ständigt ar, helt och
hållet beherrskad af ögonblickets känslor, och hans
senaste äfventyr uppfylde hela hans sinne.
Emellertid hade han en ofrivillig misstro till Franke.
Han visste att sanningen uti ingen skepnad hyllades af
honom, och att han många gånger hört honom afvika
derifrån, utan annat intresse an nöjet att mystifiera folk.
Om han derföre egde det ringaste skal att miss-
leda Konrad, skulle denna icke få annat an de otill-
förlitligaste upplysningar. Detta var likväl blott en
hastig och dunkel tanke, ty ett menskligt rent och
öppet sinne förmår sällan fatta eller qvarhålla denna
försigtiga misstänksamhet, hvars nödvändighet det icke
erkänner förr an det ar för sent.
"Om jag ser att han vill vara hemlighetsfull, sa
säger jag honom ingenting. Emellertid har Franke
sällan några hemligheter för mig, då jag vill dela
dem," mumlade Konrad, i detsamma någon tog i låset
och Franke inträdde.
"Jag kunde icke motstå lusten att spraka några
ord med dig, då jag händelsevis fick se en skymt af
ditt ansigte," ^sade Konrad efter de första helsningarna,
under det han bjöd Franke den enda stol som flickan
på hans begäran anskaffat, och sjelf återtog sin plats
på sängen.
"Jag borde känna mig smickrad deraf, ty du vet
att det annars alltid ar jag som sökt dig," sade Franke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
