Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN.
437
"Allt hvad jag vet. Han hade, det ar sannt, en
dotter, en ovanligt skön varelse, som tycktes lika väl
vara hemmastadd i den "högre magien" som hennes far/’
"Hvad menar du? Ar han professor i magien?"
"Du ser helt bestört ut. Nå ja, man påstod att
han kände till en hop mystiska saker bland sällskapet
på stället, isynnerhet bland damerna, och jag tror att
hans vackra dotter var lika initierad i herrarnes hem-
ligheter."
"Förevisade han några taskspelarkonster?"
"Ah, fy! Hur kan du komma på en dylik ide.
Nej, ^isst icke. Emellertid kan du inse att här, der
man ar sa inskränkt och skuggrädd i fråga om sitt
umgänge, skulle dessa rykten skada honom."
"Jag inser det fullkomligt; man ar nog enfaldig,
att frukta dylika industririddare, och jag tycker också
att du här icke valt for honom något särdeles lof-
vande fält att skörda," sade Konrad med ett sarkastiskt
leende.
"Ah, här finnes röycken rikedom och många dum-
hufvuden. Om det bara vore lika lätt, att finna den
förra som de senare!" svarade Franke skrattande.
Konrad teg. Han kände sig sorgsen och generad
af Frankes ord.
"Seså, nu ar det din tur att uppenbara hvad du
möjligen vet," tillade Franke efter några ögonblicks
tystnad.
"Du har ett satt att stöta från dig det förtroende
du begär."
"Jag vet det. Förlåt mig, du tycker icke om
mitt skämt. Likväl vet du att jag, åtminstone bred-
vid dig, icke ar någon sa dålig varelse, och jag vill
heller aldrig egentligen blifva det. Det roar mig en-
dast att sväfva på kanten af afgrunden; det ar sa upp-
friskande att titta ned ibland; det verkar på sinnet
som en pris snus på kroppen."
"Men denna afgrundens kant blir allt smalare, ju
längre du sväfvar fram, och det ar lätt att halka ned,"
sade Konrad misslynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
