- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
445

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARMORS SKRIN.

445

hon kunde icke motstå begäret att plocka dem och
med några hastiga steg var hon der.
Just som hon lutade sig ned, prasslade det häf-
tigt i det torra riset, som i en hög låg hopstapladt
bakom den stora stenen, och en liten gosse, med för-
skräckelsen målad i sitt ansigte, sprang fram derifrån
och föll framstupa midt framför henne.
De båda barnen, skrämda af hvarandra, uppgåfvo
bada ett rop, men lugnade sig genast, då de sågo
hvarandra ansigte mot ansigte.
"Ah kors! Ar det du, Janne, som kommer sa der
skrikande och skrämmer en?" sade den lilla flickan
förebrående.
"Nå, an du då? Du skrek också."
"Ja, för si jag trodde det var rået."
"Sa trodde jag med. Men hvarför ar du här,
Karin, sa långt hemifrån?"
"Jo, husbonden skickade mig med den här ordern,
som kom på eftermiddagen. Det sitter en fjäder på,
sa det ar mycket brådtom att korporalen får den.
Men hvad gjorde du? Hvar har du dina kritter?
Solen ar snart nere. Jag ser ingen enda ko. Du far
göra, du, att hitta dem i mörkret."
"Ja, det blir värst med Petters Bläsa, för hon ar
sa trilsk och går aldrig med de andra."
"Du ska’ samla dem medan det ar dager, vet jag.
Sa gör jag, när jag går vall."
"Ja, de^ förstås, men se nu sa hände det mig
något sa besynnerligt, sa. Det var derför jag trodde
rå*et kom, när du kom tassande i mossan."
"Hvad då? Var det något trolltyg?" sade flickan
och såg sig ängsligt omkring.
"Jag vet aldrig om jag skall säga dig det. Du
talar väl aldrig om det, Karin?"
"Nej, tycker du det. Jag mins allt hvad mor sa,
att vi två fattiga barn skulle hålla ihop med hvar-
andra; och fast det ar lite att äta hos Eolfs, för
barnen ä’ sa många, sa ä’ de beskedliga mot mig, men
inte har jag någon att leka med eller tala till, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free